krutgumman

BF+11

Jag börjar förstå det här med att det är bra att ladda med vila inför förlossningen. En riktigt god idé till och med! Som ni förstår är jag inte inne och föder barn. Istället sitter jag här och halvsover. Igår vid 17-tiden kom förvärkarna tillbaka och hållt i sig sedan dess, var 10:e-15:e minut sådär. Den nya sortens förvärkar som jag hädanefter kallar dem. Därav rubriken sömnlös i Luleå (låter nästan som en romantisk hollywood film). Om man bortser från tröttheten är det nästan lite småmysigt sådär att vara vaken nattetid- sitta och nattfika med bara den speciella natttystnaden omkring sig.

En grej jag funderat på under mina vaktimmar är följande:

Om detta är förvärkar, inte mensvärksmolvärk som tidigare då utan den här nya sortens förvärkar - hur fan är det tänkt att jag ska klara "riktiga" värkar?! Eftersom det ska det märkas stooooor skillnad på förvärkar och riktiga, du veeeet när det är riktiga. Tydligen inte. Kanske än en gång får utöva soffgympa för att vända bebis (fel denna gång) och få ett snitt!


Ringde och pratade med förlossningen nu på morgonkvisten. Bara för att kolla läget sådär. Sa att jag gärna kom förbi ikväll och plockade hem en sovdos om jag inte får sova nu under dagen. Det tyckte hon var en bra idé, antingen ta med en sovdos hem eller sova där. Kan de på samma gång kolla om något verkar vara på G. Nu hoppas jag såklart att det i första hand kommer igång på allvar eller nästbäst blir en paus på några timmar så jag får sova och inte behöver åka in. Slippa ta en sovdos, gillar inte sånt där. I natt har jag vid två tillfällen provat ta alvedon (hjälpte tyvärr inte mot värkar men tog i alla fall bort huvudvärk!), något som inte hör till vanligheterna. Nästan sensationellt. Från det till sovdos känns... dramatiskt.

Nu vet ni det. Hade jag skrivit detta inlägg några timmar tidigare hade det varit betydligt bittrare. Efter att ha pratat med förlossningen känns det lite bättre, har som en utväg till sömn där. Känns tryggt på något vis.

Om jag skulle kolla vad tv-soffan har att erbjuda...


Take care!

Solen skiner, kyligt i luften - perfekt preggoväder! Ska strax hoppa på en buss till Storheden där pappa smiter från firman och skjutsar mig till stugan. Får Robert plocka upp mig efter jobbet. Men tänkte att det är bäst med livstecken först ;-)

Igår nådde graviddemensen nya höjder: jag missade säsongsavslutningen med Desperate housewives. Som jag väntat. Sedan helgen har jag gått och tänkt på att tisdagskvällen heligt ska vigas åt tv-soffan. Inte planera någonting annat, utan jag ska ha min "kanal 5 kväll". Klockan 22:05 igårkväll slår det mig som en blixt - jag har missat programmet. Vad gjorde jag istället? Ja, jag läste lite grann. Kvällsfikade. Småpratade med Robert. Alltså ingenting viktigt. Hur är det möjligt?! Nu måste jag pricka in reprisen på söndag. Så är det. Söndag blir nya tisdag. Kanske bäst att ställa in påminnelse denna gång.

10 dagar över beräknat datum idag. Några känningar? Ja, jag vet inte. Slemmisen (en slempropp som täpper till livmodern och skyddar för infektioner till alla ickegravida) släppte lite i förrgår, igår på dagen kom resten. För nu kan det inte vara något mer - tro mig. Molvärk på det som släppte efter någon timme. Framåt 22-tiden fick jag ont i mage/ljumskar/rygg. Mest mage. Märkbar skillnad från tidigare förvärkar som legat och gjort lite smått mensvärksont sådär - nu gjorde det ont. Höll i sig ett tag, släppte. Sedan återkommit OREGELBUNDET (för oregelbundet för att jag skulle tycka det var värt att ta en alvedon, hade jag annars gjort) hela natten och sista hade jag 08:50 idag. Efter det dött lopp.

Med andra ord är jag lagom pigg just nu. Natten har sett ut ungefär såhär: somnat, drömt exempelvis att jag kört bil, helt plötsligt fått ont i magen i drömmen (måste hitta en parkering nyss!) - vaknat. Vad säger man. Jag hoppas verkligen att detta är ett tecken på att i alla fall något händer i kroppen. Ungefär lika mycket som jag hoppas att det inte innebär att jag kommer få tillfället att prova på detta med att gå med flera dygns pinvärkar som inte gör den minsta nytta innan det drar igång på allvar.

Hur som helst tänkte jag först stanna hemma, vila och vara redo. Nu när jag inte känt något på flera timmar lägger jag ner den idén och åker istället ut stugan för några soltimmar. Annars går tiden på tok för långsamt. Och är det bara ytterligare falskt alarm så har jag ändå fått njuta av dagen! Dags att bege sig mot bussen nu


Take care!

Sitter här och smuttar på dagens första kopp hallonbladsthé. Solen skiner idag också, funderar på hur vädret ska utnyttjas på bästa sätt. Om en timme är det mammafika på Mat o prat. Får jag bli lite extra bebissugen sådär. Efter det finns det tid att njuta av vackervädret. Kanske vore mysigt att fixa en picknick till middag, överraska Robert som slutar 16:30...

Bf+9. Plus nio! Nej minsann, hade verkligen inte tänkt mig detta. Men det blir aldrig som man tänkt sig heter det väl?! En sak kan vi lugnt konstatera: hade det blivit ytterligare vändning där de satt igång förlossningen - då hade bebis varit långt ifrån redo att komma ut! Dagens symptom hittills på att det är på G: nada. Känner mig till och med så stabil hormonell att jag tror jag ska ringa försäkringskassan i eftermiddag.

Nu ska jag hoppa i duschen och göra mig redo för stan!


Take care!

Det är väl bäst jag lämnar ett livstecken här, eller hur!?

Dagen har spenderats åt allt utom barnafödande. Men har varit en riktigt bra dag trots allt! Innan Robert började sitt kvällspass körde han ut bilen ur garaget (något jag inte gör själv då den är 1. Inparkerad bakom motorcykeln och 2. Vi har sämsta möjliga garageplats). Efter det var det bara för mig att brumma ut till stugan! Rätt molnigt men jag och katterna myste på inomhus. Framåt eftermiddagen sprack det upp så då flyttade jag utomhus. Mamma, pappa och systeryster kom när de arbetat klart och vi smaskade först tårta för att sedan avrunda kvällen med räksallad på altanen. Som sagt - en riktigt skön dag!

Nu har jag nyligt kommit hem och tar igen lite internettid. Robert dök precis innanför dörren så nu lägger jag ner surfandet för dagen och ska hälsa på honom istället!


Take care!

Idag är det alla mammors dag, hip hip hurra vad bra vi/ni är! Räknar mig själv som mamma fast bebis fortfarande ligger på insidan av magen.

BF+7. En vecka över tid. Precis en månad sedan vi var in på vändningsförsök nr 1. Gjorde matbackar redo för frysen, tvättade och bäddade rent, vattnade blommor och packade med oss BB-väskor. Samma procedur en vecka senare. Den mentala förberedelsen har funnits väldig, väldigt länge. Nu ser det ut som skit här hemma för vi orkar inte ha det tiptop och har dessutom börjat flyttpacka. Så är det med den saken. Det känns som att jag går övertid på övertiden. Jo, faktiskt. Precis så. Övertid på övertiden. Hade varit något i jobbväg, va? Snacka om välbetalt!

Varit ut till stugan en sväng för att få lite luft. Gråta ut hos mamma - hormonerna flödar minst sagt fortfarande. Robert fnissar lite när jag gråter för minsta lilla och tycker jag är jättegullig. Lagom gulligt med hormonsvall och snorig näsa. Enligt vad barnmorskan sa i fredags kan det bli hormonella svängningar när det närmar sig nedkomst, det hoppas jag verkligen att det är ett tecken på! Herregud, blir tokig annars. Skjutit upp att ringa försäkringskassan nu flera dagar för jag är livrädd att jag bara kommer grina i luren. Tror nästan Robert får ringa.

Nu ska vi gå en runda runt kvarteret, få lite luft såhär på kvällskvisten. Sedan ska jag njuta av de färska jordgubbar jag lyxade till det och köpte idag - mmmmmmmmmmmmm!


Take care!

Nejdå, ingen vattenavgång fullmånen till trots. Var fullmåne igårnatt och brukar visst vara mer tryck på förlossningen då, i vissa landsting märker de till och med ut dagarna med fullmåne i förväg!

Mår pytonorm, inte trevligt. Illamåendet startade på småtimmarna då jag inte kunde ligga kvar i sängen. Lite bättre i upprätt läge så huserat med täcke på divanen (fåtölj hade inte varit fel!) resten av natten. Misstänker att bebis ligger och trycker på något. Fortfarande inte blivit bättre men trots det ätit frukost som vanligt. Snart lunchdags för den delen. Hoppas hoppas att det inte handlar om någon otrevlig magåkomma! Ytterst olägligt.

Ska träffa Ida som är på visit från Gällivare för en fika idag om inte läget blivit värre. Hon och resten av tjejorna ska på Sex and the city 2 ikväll, hade mer än gärna anslutit mig! Dock segrade förnuftet, både att det inte gick att reservera biljett i förväg utan bara att köpa (lite vågat där, ja), plus att filmen visade sig vara 2½ timme lång. Det finns gränser.

Hugha, ska gå och krypa ner i sängen igen. Annars somnar jag på stället. Nu vet ni att jag inte föder barn i alla fall.


Take care!

Vilket underbart väder det bjöds på igår! En riktig bonusdag, och extra bonus med ledig sambo! Blev som sagt Sunderbyn där vi satt i solen på altanen, läste tidningen och drack kaffe.


Efter att vi båda snudd på drabbats av värmeslag sa vi tack och bock till solen och checkade in i köksdelen istället. Där stod det bakning av dammsugare på schemat. Cia fyllde år igår så vi tänkte droppa förbi hos henne och Peter med en "blomma". Dammsugare är den enda godsaken hon tycker om så självklart fick det bli sådana! Vana bagare som vi är tänkte vi att detta blir en barnlek - well... Såhär såg det ut halvvägs:


Ett fat med hundbajskorvar. Varsågod Cia. Det blev lite bättre med marsipan på men inte mycket. Marsipanen var dessutom vit istället för grön (vi tänkte inte på att den är vit naturligt och hade ingen karamellfärg), det gick även åt dubbelt så mycket som i receptet. Det blev alltså marsipankuddar med hundbajsfyllning. Men de är verkligen gjorda med kärlek!


Hädanefter kommer vi köpa gröna, färdiggjorda dammsugare då vi bjuder på fika. Det var inte värt besväret. Men bakandet bjöd på mycket skratt och nu är vi en erfarenhet rikare! Dessutom mycket uppskattat av födelsedagsbarnet när vi svängde förbi på hemvägen. Sammanfattningsvis en mycket bra dag, precis vad jag behövde!

Idag har vi precis ätit lunch på Kulturens hus (vardagslyx igen) så nu sitter jag här och jäser. Barnmorskebesök före det, inga nyheter där. Bebis är fortfarande på insidan av magen och inga tecken på något annat (även om barnmorskan sa att hon inte trodde det var länge kvar nu, hm?). Huvudet har gått från rörligt till ruckbart, alltså lite mer fastlåst. Fick inte min gynundersökning trots att jag bad om den, hade gärna fått veta om livmodertappen börjat bli mjuk etc. Kanske en hinnsvepning. Men icket!

Blodtryck 105/68
Bebis ♥ 128 slag/min (aldrig varit så lågt, men tydligen ofarligt)
SF-mått: 36 cm

Vi fick tid hos specialistmödravården på Sunderbyn den 7/ 6 om inte bebis behagat titta fram tills dess - vilket jag vid alla högre makter hoppas att h*n har! Om inte får vi börja ränna i Sunderbyn varannan dag tills det blir igångsättning. "En vecka senare?" frågar Robert. Nääähä då, här i Norrbotten räcker det minsann inte att gå över tre veckor utan här får man gå ännu längre om allt ser bra ut! Kan säga såmycket som att sätts jag inte igång efter tre veckor får de istället lägga in mig på en helt annan avdelning på Sunderbyn.


Take care!

Fjärde dagen övertid, bidde ingen bebis i natt heller! Vet inte varför jag hakat upp mig på att det ska ske på natten, kanske för att det är vanligt att det hela startar då? Imorgon har jag sista inbokade besöket hos barnmorskan, ska bli intressant att se vad hon säger. Hoppas hon gör en undersökning och ser om det hänt något alls med livmodertapp etc! Funderar även på att tigga till mig en hinnsvepning, om hon vill och kan göra det.

Idag skulle det egentligen stått mammafika på schemat, nu tog Robert en kompdag så istället ska vi hitta på något mysigt i solen. Till en början blir det nog att åka till Byn och sitta på altanen i solen. Frisk luft är aldrig fel, särskilt inte efter en humörpendlande morgon där tårarna sprutat. Jag är imponerad av alla dem som har kraftiga humörsvängningar hela graviditeten - vilken bedrift!

Bebismagen igårkväll, precis nyäten så den ser verkligen gigantisk ut! Där syns även min lilla bristning vid f.d. navelpiercingen som dök upp om det var v 33-34. Men jag klagar verkligen inte om det bara visar sig bli den!


Vore det inte festligt om bebis kom på söndag - morsdag! Ultimata morsdagspresenten första året som mamma. Vi får väl se när lillis behagar kika ut... Uppdaterar imorgon efter lunch då BM-besöket är avklarat!


Take care!

[ Men vad konstigt, inlägget jag skrev imorse och som jag såg blivit publicerat låg inte längre kvar? Ringde sis, som också hunnit se det inlägget, men inte heller hos henne låg det kvar. Publicerar det igen då! Med risk för dublett om det bara handlar om tillfällig störning! ]

Inga barn här inte! Blev inget inlägg igår och det är väl ungefär första dödssynden såhär i föda-barn-tider. Istället låg jag i soffan och tröck mat. Det är ungefär det jag gör nu för tiden, jag ligger och äter. Sedan vad jag äter varierar, alltifrån choklad och glass till skafferimat. Försöker ta igen alla uteblivna graviditetskilon kan man tro!


Jag sa det till Robert igår att detta med övertid påfrestar på humöret, det är som att alla hormoner kommit maxade i slutet (jag som på det hela taget varit mer stabil som gravid än som ogravid). När jag känner mig nedstämd eller på dåligt humör i vanliga fall brukar jag gå en rask långpromenad. Nu går inte det så istället äter jag. Nam-nam-nam. Igår fick måttet vara rågat och vi gick ut tillsammans på en kvartersrunda i kvällssolen. Två kvarter! Och inte höll vi gravidtempo inte! Ryggen var lagom tacksam för denna behandling men ack så skönt för humöret! Kom hem igen, gjorde fruktsallad och myste ner mig i soffan framför Desperate.


Vi gick även ut och åt dagens lunch på Waldorf igår (Robert var ledig). Känner att jag inte kommer hålla i slantarna här under kommande dagar utan unna mig både det ena och det andra. Mysigt att passa på att göra saker tillsammans också! Inte för att vi inte kan det sen, men då blir det kanske i annan form och med mer planering. Nu jobbar Robert och jag fick sovmorgon. Vaknade och sneglade på klockan - 10:17! Wow... Men skönt indeed, med tanke på att de nattliga toabesöken ökat från 1 max 2 gånger till 5-6 stycken. Med vaka efter varje.

Nu ska jag ta tag i dagen, än så länge med ovisst upplägg. Om inte annat blir det brödbak för nu minsann finns det jäst hemma!


Take care!

Nu verkar sol och ryssvärme vara borta för denna gång, i alla fall om jag ska tro på YR och SMHI. Då blir det istället att göra nytta här i hemmet, som förfallit något under dessa soliga sommardagar. Vi for till Roberts bror och hans tjej igår för både fika och flyttkartonger. Så nu har vi i alla fall fem stycken redo att fyllas, blir nog rätt lagom med tanke på mängden prylar som går att packa ner redan nu! Sweet.

Det finns två grejer jag ska göra framåt helgen om det inte blivit bebis innan dess (vilket jag givetvis hoppas hundra gånger mer på). Det första är:

Ja, då var den här. BF-dagen. 23e maj. Den dag vi började nosa på där en förmiddag i september medan chocken över pluset la sig. Den dag som sedan hängde med oss även efter ultraljudet. Jag vet inte hur många gånger jag yttrat 23:e maj senaste månaderna? "När är det dags, Åh ska du ha barn, när?" osv. 23:e maj. Från och med imorgon räcker det att säga att jag går på övertid.

Jag hade gärna sett att jag åtminstone satt och klockade värkar nu. Men icket! Robert står fast vid sitt datum han haft hela tiden, han tror att bebis kommer anlända 7:e juni. Jag hoppas vid alla högre makter att han inte har rätt. Det vore för övrigt datumet vi skulle få åka in till Sunderbyn för överburenhetskontroll där de i så fall kan bli igångsättning om bebis ser ut att behöva det. Robert blev ännu mer övertygad om sin sak när han fick höra det, jag ville gråta.

Robert var förresten in till Sunderbyn i ett helt annat ärende i fredags. Hade en remiss till hudavdelningen för sina trasiga fingrar. Har någon form av eksem, så nu går han omkring med små vita clownvantar (med inplåstrade fingrar under) och 30 olika ämnen klickade på ryggen bakom tejp. Därför kan han inte sova på rygg så legat och frustat/pustat över detta nu i två nätter. När jag haft mina nattliga vakperioder har jag till min förvåning sett att också han legat vaken. Det har varit jääääättesynd om honom som bara kunnat ligga på mage eller sida, och som sover dåligt p.g.a. detta. Jag har svalt fnisset jag känt och tröstat honom. Däremot dagen efter kunde jag inte låta bli att påpeka att nu vet du hur det känns att sova som preggo! Tisdag har han återbesök, hoppas de kommer fram till vad det är för något som spökat.

Nä, nu tänkte jag ge mig ut och fånga ett par soltimmar för att bli på bättre humör! Bebis kommer när bebis är redo, I know. Det finns ingenting jag kan göra för att påskynda det hela, I know. Båda dessa kommentarer är överflödiga för stunden, fråga Robert som fick onda ögat när han än en gång yttrade den första imorse samt tillägget att jag säkert kommer gå över två veckor.

Solen here I come.


Take care!

Ingen bebis än i sikte, inga känningar alls heller för den delen förutom någon sammandragning här/förvärk där. Inget som ökat utan snarare tvärtom. Tänkte att det ändå är bäst att slänga in ett här inlägg då och då, så ingen får för sig att jag ligger och föder barn. Börjat få förfrågningar på mobilen mellan varven om något har hänt, svaret är nej.


Precis hemkommen från ett mammafika i Kallax. Suttit ute på altanen och ätit massa godsaker. Oj vad hussugen jag blev efter det besöket! Stor altan med stor pool, relax med bastu, öppen planlösning mellan kök o vardagsrum... Fint läge mot skogen... En vacker dag är det vår tur också! Tills dess får vi drömma oss bort och planera hur vårat framtida hus ska se ut.

Jag har förresten kommit på mig själv med att nästan hitta på undanflykter för att få fara och handla. "Vi haaar faktiskt bara två mjölkpaket kvar, tre bananer räcker inte länge". Varför det? Jo, för då har jag ett svepskäl att gå och svalka mig bland frysdiskarna. Helt fantastiskt skönt, hade jag kunnat hade jag tveklöst hoppat upp på diskarna och lagt mig tillrätta där. Tur att jag har spärrar.

Igårkväll tog vi med oss varsin daimstrut från frysen och gick och satte oss i kvällssolen. Sånt där vardagsmysigt sommarlyx. Funderar på picknick här någon dag, kanske imorgonkväll? Måste kolla helgens väder. Är det sämre väder på G kan vi i och för sig få lite nytta gjort och börja flyttpacka! Lär bli ont om tid för det sen när bebis har anlänt, ja. Nu lunchdags, sedan pluggdags!



Take care!

Då var vi nere på 5 dagar kvar till beräknat datum. Även om jag så smått börja ställa in mig på BF+5, alltså 5 dagar över beräknat datum. Läste att det var den vanligaste dagen att få för förstföderskor. Skulle det bli längre än så över tiden kan jag alltid trösta mig med att det då trots allt bara handlar om dryga veckan! Säger jag nu...

Värmen har fortsatt, höll mig inomhus i stort sett hela gårdagen förutom en fika på stan med några tjejer från jobbteamet (även om majoriteten inte längre jobbar kvar när jag tänker efter). Vi träffas då och då, alltid lika trevligt! Nästa gång pratade vi om grillning, perfekt sommarnöje. Givetvis satt vi inomhus och fikade eftersom preggot inte pallade solplats. Har även börjat förvarna folk om att jag kommer bli sjöblöt i svett, garanterat med snygga fläckar som kronan på verket. Sweet.


Dagen idag har varit full rulle! För att vara gravidtempo. Först fika hos sis, farmor på besök. Sedan barnmorska direkt efter det för att slutligen möta upp Pernilla o lilla Ebba för en glass på stan. Barnmorskebesöket gick bra, bebis ligger fortfarande rätt! Har i och för sig inte känt någon vändning, nu borde det väl ändå märkas kan tyckas. Så gott om plats ska det väl inte vara! Fortfarande rörligt huvud, BM tror inte att bebis kommer fixera sig förrän förlossningen startar. I övrigt såg allt bra ut. Var orolig över att få börja med någon form av koll av sockervärdet eftersom jag tryckt fika just innan besöket men tack och lov slapp jag det!

Blodtryck 120/70
Bebis ♥ 148 slag/min
SF-mått: 36 cm
Vikt +6,5 kg sedan start
(Blodsocker 5,1, Blodvärde 146)

Nu ska jag vila en timme i soffan innan jag möter upp Robert för en romantisk date på Max. Han jobbar kväll och vi har ingen middag, han skulle därför max:a sig så jag kunde inte vara sämre.


Take care!

Då var det prick en vecka till dagen D. Dagen då bebis är beräknad att anlända. Jag försöker att inte stirra mig blind på datumet, två veckor före/två veckor efter är heeelt normalt. Går sådär kan tilläggas. Får jag bestämma så vill jag ha en liten bebisoxe, stjärntecknet alltså. Robert också (kanske för att han själv är oxe). Så vi har beställt ankomst senast fredag!

Sommarvärmen har hållt i sig idag också. Idag har jag mest hållt mig inomhus, kroppen var fortfarande helstekt efter gårdagens utedag i stugan. Vi har varit en sväng på stan för lite ärenden, plockat upp fyra ica-påsar med kläder hos en kompis till Robert (mestadels rosa, är det en flicka har vi en bra grund!), handlat etc. Suttit på balkongen och ätit glass... Tagit det piano helt enkelt.


Nu ikväll ska vi först se en McDonalds dokumentär och sedan slutet på Alice i underlandet som vi började se igår. Vi avbröt nämligen mitt i för att jag var totalt däckad och ville ha en tidig kväll. Så la mig ovanligt tidigt, vid 22. Och somnade ovanligt sent, efter kl 1. Det var party både hos grannen och i magen. De dansade ikapp kan man nog säga. Mamman dansade inte, kan man också säga.

Soffläge nästa!


Take care!

Helt plötsligt hände något och det blev full sommar från en dag till en annan. Till och med åska igårkväll! Jag sa till Robert att hade lillis bestämt sig för att komma natten efter hade det utan tvekan blivit en snabböverläggning i namnfrågan som resulterat i en liten Tor/Thor. Om det är en pöjk. Anländer man under första åskovädret, ja då är namnet givet! Men så blev det inte. Här sitter jag med en busbebis som fortfarande tumlar om på insidan. Det positiva (?) är att sammandragningarna är tillbaka, hade till och med ett par förvärkar igår igen. Jag som trodde min kropp glömt bort att den var gravid och skulle förbereda sig inför födsel.


Har den börjat sjunka lite? Kanske. Fått en del kommentarer om det. Vad nu det betyder, kanske att bebis äntligen bestämt sig för att neråt med huvudet är det bästa.

Även kunnat konstatera en sak dessa ryssvärmedagar: höggravid på sommaren är inte min kopp thé. Torsdagen klarade jag max en timme i solen innan jag flydde till skugga. Igår blev det isglass på stan samt fil till middag, ingenting varmt här inte. Till och med hallonbladsthéet fick kallna. Hade jag fått bestämma hade jag gått omkring i trosor utomhus, men tror inte det hade hållit så länge. Nej minsann, nästkommande barn ska planeras mycket nogrannt så det kommer någon gång feb-maj!

Idag ska jag utsätta mig för värmen igen, tänkte dock förbereda mig med en vattenspruta eller liknande. Och sollotion (efter den max timmen ute i torsdags lyckades jag bränna mig IGEN). Robert ska ut och köra motorcykel, han tänkte passa på såhär innan han säljer den. Hade mer än gärna suttit på bönpallen (mc-utflykter...♥) men som läget är nu låter jag av uppenbara skäl bli. Jag som tänkt ha mig en egen denna sommar, så det kan bli. Jag blåser nog ut till stugan med bilen får Robert komma dit när han brummat färdigt för dagen.


Take care!

Mätt och belåten, precis slängt i mig en portion kyckling, ris och sås. Verkligen slängt i mig. Varit på stan för en mammafika där jag bara tog en kaffe, började känna mig hungrig efter ett tag men eftersom jag hade en färdig lunchback hemma tänkte jag spara på slantarna och äta hemma. Oh my, skakade hela vägen hem och dök på maten direkt jag kom in genom dörren. Jag som alltid varit matberoende har blivit galet matberoende som gravid!

Igår fick jag för första gången prova på hur det kändes att vara riktigt, riktigt less på graviditeten. Tror det blev så för att jag nu tre gånger varit mentalt förberedd på att bebis kan komma tidigare (inför vändningar och eventuell igångsättning). Att nu vara tillbaka i ovissheten och i princip kunna gå omkring gravid en månad till, där dessutom allt vad förvärkar och sammandragningar försvunnit sedan en vecka tillbaka... Det resulterade i extrem rastlöshet. Gårdagen såg ut ungefär såhär innan Robert kom hem vid 19-tiden:

Sitter vid datorn, kollar bloglovin - noll nya inlägg. Läser tidningen. Lämnar datorn, går till kylen. Äter något (bara för att). Lyfter en stekpanna från diskbänken till spisen. Går till soffan, läser några sidor i en bok. Tillbaka till kylen - inget nytt som hänt där (nähä?). Kokar en kopp hallonbladsthé. Lyfter stekpannan från spisen in i pannskåpet. Går till datorn, bloglovin igen - ingen som hunnit uppdatera bloggen (varför uppdaterar inte folk bloggen en gång i kvarten, skärpning!). Aftonbladet - inga nya nyheter...


Ni fattar. Tiden går verkligen snabbt när man lever efter denna livsstil, eller hur!? Tack och lov så var igår igår och idag är idag. Nu känns det som vanligt igen. Hoppas det var en engångsföreteelse. Samtidigt är det väl meningen att jag ska vara så kräkless på graviditeten att jag riktigt längtar efter att känna förlossningssmärta. Biologiskt och allt.

Solen skiner, folk gör sig redo för partaj såhär dag innan röd dag. Vi har bokat tvättstuga vi. Som de vuxna och ansvarstagande människor vi är. Men är det fint väder imorgon är det inte alls omöjligt att det blir en grillmiddag! Ska även förbi mäklaren en sväng när Robert slutat efter kl 16, kanske att vi lyxar till det lite med en mjukglass i solen? Låter som en plan!


Take care!

Först: Tack för alla lägenhetsgratulationer!

Nu har lilla cirkusbebisen varit duktig! Var hos barnmorskan idag för att kontrollera om lillis ligger kvar med huvudet neråt och minsann, det gjorde h*n! För stunden i alla fall, fortfarande rörligt huvud med gott om plats. Fick flyttat nästa veckas ordinarie besök från fredag till tisdag så vi kan kolla hur läget verkar då. En stor sten lyftes också från axlarna då läkaren vi träffade i fredags noterat i min journal att jag inte vill föda vaginalt i säte. Detta betyder att OM förlossningen skulle starta, vi kommer in och bebis har flippat igen så får jag snitt.

Jaa, 12 dagar kvar till när bebis är beräknad. Det är så lite så jag vet inte vad. Sa till Robert att går jag över tre veckor över kommer både han och jag bli tokiga. Två gånger har vi packat med oss BB-väskan på vändningsförsök, sedan varit mentalt förberedda på eventuell igångsättning denna vecka om bebis vänt sig. Tre veckor över tiden skulle bli en lååååång väntan!

Hade förresten ett par från jobbet här i söndags som spanade in läggan. Robert mailade ut där att vi hade en ledig lägenhet, både schysst mot kollegor att få en chans att hinna plocka en stadslägenhet och skönt för oss att slippa bli nerringda efter en blocketannons. Hur som helst tänkte vi göra lite fint här innan (lägenheten har inte sett så fin ut på länge, något även lil'sis reflekterade över när hon kom förbi). En av Roberts 30-års buketter såg rätt ledsen ut, istället för att slänga den klipptes blommorna av och hamnade i en vattenskål. Bra sätt att njuta ännu längre av färska blommor!


Precis avnjutit en skinkmacka till kaffet, avrundade det hela med ett par bitar mörk choklad. Måste givetvis fira att bebis skött sig! Nu är det dock dags för lite nytta, har en del skolarbete att ta tag i. På tal om att ta tag i - fick brev från försäkringskassan i fredags och jag vet inte riktigt om jag håller med om den årsinkomst de beräknat. Så där måste miniräknaren plockas fram och sedan ringa dit och tjorva. Hoppas jag har rätt och dom har fel.


Take care!

Vilket väder det bjöds på igår! Riktigt somrigt. Robert jobbade som sagt så jag åkte med mamma, pappa och katterna ut till stugan på en luftning. Vi for före 11 och var tillbaka i stan efter kl 18. Alltså en heldag utomhus - underbart! Väl hemma igen kunde jag konstatera att min näsa numera tonar rudolf och att jag skaffat mig en snygg linnebränna vid halsen. Missbedömde helt klart min kritvita, nästintill genomskinliga, vinterhud. Sammanfattar dagen i bilder:


Vet ni vad som helt försvunnit att berätta? Vi har ju för tusan köpt lägenhet i onsdags! Snabba puckar, sista lägenheten vi budade på. En 3:a, den med renoveringsbehov som gick upp för högt. Vinnande budgivaren backade plötsligt ur och där står vi. Inom loppet av en timme får vi veta att vi hux flux fått lägenheten trots allt och dessutom hunnit skriva på kontraktet. Så från och med 1a juli huserar vi på Björkskatan. Perfekt, mitt under Roberts semester. Kan vi flytta i lugn och ro, tapetsera och sådant. Nu när det är sommar har vi alltid mycket boplatser (vill inte att bebis ska sova på en byggarbetsplats med klister och damm) - mamma och pappas lägenhet då de bor i stugan, vi kan också bo i stugan, Roberts föräldrar brukar fara ut med husvagnen några veckor så huset i Byn står tomt... Bara att välja och vraka!

Lustigt det där, ändå värsta stora grejen i ens liv att köpa första lägenheten. Och det försvann helt från världskartan i samband med allt som blev med lilla bus i magen. Jag tror inte jag har kommit ihåg att säga det till någon förutom mapa och min ena syster?! Oh my... Nå, det visar helt klart vad som är viktigast här i livet och vilket helfokus som ligger på vårat älskade lilla liv.

Men ja, nu vet ni det - vi är med lägenhet! Nu måste vi bara börja spana in tapeter och golv, ett sant nöje. Måste tänka barnvänligt också. Speeeennande. Dags för frukost nu, suttit på tok för länge utan mat! Blir gröt idag också, börjat ladda stenhårt med kolhydrater inför förlossningen.


Take care!

Sådär, då var bebis rättvänd igen! Vändningen gick bra, så gott om plats så den inte kändes nämnvärt. Läkaren behövde knappt putta alls och dessutom är livmodern avslappnad av bricanyl (som gav hjärtklappning men annars överkomligt). Det som kändes var när de försökte få in kanylen i handen - aj! Till slut blev det armvecket. Då vet jag det till nästa gång - ge f*n i mina händer och gå direkt på armen! Fick även en spruta i rumpan då jag är Rh-negativ. Den ges egentligen på förlossningen men eftersom de vänt bebis fick jag den nu.

Läkaren uppskattade även att bebis är lite mindre än normalt, jag har lite mer fostervatten än normalt och gott om plats där inne för att vara förstagångs föderska. Vad kunde konstateras av det? Jo, att bebis har en perfekt swimmingpool där inne! Och att lillis gillar att röra på sig är knappast en nyhet, har vi vetat under hela graviditeten. Vi får väl se vad som händer nu - snälla, snälla lillis ligg kvar! Läkaren tyckte jag skulle boka tid hos barnmorskan till veckan för att kontrollera hur bebis ligger då. Har h*n vänt sig igen kan det bli aktuellt med ny vändning då jag sätts igång direkt efteråt och på så sätt föder bebis "normalt".


Under ultraljudet som gjordes från början, innan vi fick gå över till ett rum på förlossningen för vändningsförsöket, pratade läkaren hela tiden om vaginal sätesförlossning. Fördelar, hur uppförstorat riskerna blivit, vilka optimala förutsättningar för en sådan förlossning jag verkar ha osv. Jag sa inte så mycket, Robert sa att vi ville ha snitt om bebis ligger fel. Väl inne på vändning började tårarna rinna och det blev plötsligt väldigt tyst om sätesförlossningar. Det är och har varit en stor oro och ovisshet för både mig och Robert detta kring bebis i säte, risker med vändning, sätesförlossning, bebis som snurrar... Antagligen den "proppen" som släppte. Kommer du ligga kvar nu lillis eller blir det en igångsättning?

Fotade såklart magen igår ifall något oförutsett skulle hända idag. Så jag kan gå tillbaka till bilderna och minnas gravidmagen när bebis har anlänt!


Robert håller på göra sig redo för jobbet, slutar 21.30 ikväll - lagom kul en fredag! Samma visa nästa vecka. Jag tänkte spendera kvällen hos mapa, passa på att både få middag och sällskap. Före det ska jag pilla navelludd i soffan, landa efter dagen och först av allt - äta lunch!


Take care!

Jaha. Det var precis som jag misstänkte, där på Ica maxi bland mjölhyllorna. Bebis flippade 180 grader. Ligger nu än en gång och myser med huvudet under vänstra revbenen. Även denna gång fick en annan barnmorska komma in och känna - ingen tvekan om saken, bebis ligger och flyter med rumpan ner. Flyter, inte fixerad. Så imorgon kl 08 ska vi infinna oss på Sunderbyn igen. Jag fastar från ikväll. Ångesten är densamma, kanske lite större nu eftersom vi kommer att ha gått över tiden för när de brukar göra en vändning (v 37+4 är vi imorgon och görs egentligen senast v 36+6). Samtidigt verkar det finnas plats för snurrningar (uppenbarligen!), barnmorskorna som kände idag tyckte också det. Och ser läkaren att det är för trångt/för lite fostervatten så görs ingen vändning.


Förutom en stökig bebis så såg allting bra ut. Frågade om BM hade några bra tips för onda fogar, flyttat sig från enbart höfter/rumpa till ljumskar och blygdben så jag numera haltar fram. Kan inte lyfta ett ben i taget (värre efter tisdagens vattengympa så inge mer sånt för min del denna graviditet). Det hade hon inte utan jag ska köra på som vanligt: undvika trappor, tänka på hur jag ställer mig, kudde mellan knäna när jag ligger osv. Min snälla mamma skjutsade mig till vårdcentralen och väntade på mig där så jag slapp linka tur o retur. Tack mamma! Fick hon lyssna på bebis hjärtljud också, mys.

Blodtryck 110/65
Bebis ♥ 148 slag/min
SF-mått: 35 cm
Vikt fortfarande + 7 kg sedan start
(Blodsocker 4,5, Blodvärde 136)

Gårdagens projekt var att börja göra matlådor, kanske tur att det blev gjort med facit i hand?! Skulle det råka bli bebis imorgon så har vi vegetarisk lasagne, broccoli o kasslergratäng samt potatispannkaka redo i frysen.  Söndag, när Robert är ledig igen, tänkte vi fixa en eller två laxpajer också. Inte fy skam!

Jaa. Vet inte vad mer jag ska tillägga. Ska väl föbereda mig mentalt på ett vändningsförsök för bebis lär inte hinna flippa tills imorgon. Packa om väskorna som vi hunnit riva upp, tvätta underkläder så jag har mina bekväma trosor rena osv. Jag som var så glad att jag slapp vändning... Busunge där i magen!


Take care!