mors dag
BF+7. En vecka över tid. Precis en månad sedan vi var in på vändningsförsök nr 1. Gjorde matbackar redo för frysen, tvättade och bäddade rent, vattnade blommor och packade med oss BB-väskor. Samma procedur en vecka senare. Den mentala förberedelsen har funnits väldig, väldigt länge. Nu ser det ut som skit här hemma för vi orkar inte ha det tiptop och har dessutom börjat flyttpacka. Så är det med den saken. Det känns som att jag går övertid på övertiden. Jo, faktiskt. Precis så. Övertid på övertiden. Hade varit något i jobbväg, va? Snacka om välbetalt!
Varit ut till stugan en sväng för att få lite luft. Gråta ut hos mamma - hormonerna flödar minst sagt fortfarande. Robert fnissar lite när jag gråter för minsta lilla och tycker jag är jättegullig. Lagom gulligt med hormonsvall och snorig näsa. Enligt vad barnmorskan sa i fredags kan det bli hormonella svängningar när det närmar sig nedkomst, det hoppas jag verkligen att det är ett tecken på! Herregud, blir tokig annars. Skjutit upp att ringa försäkringskassan nu flera dagar för jag är livrädd att jag bara kommer grina i luren. Tror nästan Robert får ringa.
Nu ska vi gå en runda runt kvarteret, få lite luft såhär på kvällskvisten. Sedan ska jag njuta av de färska jordgubbar jag lyxade till det och köpte idag - mmmmmmmmmmmmm!
Take care!
haha, det där med hormoner känner jag igen (fast jag var så hela graviditeten, sur som fan och så fort ngn fräste tillbaka grinade jag, haha). efteråt kan man skratta åt det men när bebban på insidan inte behagar att komma ut är det fan inte svårt att hålla sig alltså! :) jag hoppas du får föda snart, och får krama om eran lilla och börja livet som tre!
sen får vi barnvagnspromenera! :)
Ojoj,ja man gråter mkt i slutet. o värre blir det sen när bebisen kommit. men det är väl så det ska vara! Hoppas det sätter igång snaaaaart!
Ledsen att det inte blev någon fika i fredags men jag var aldelens för bakis! Jag som aldrig brukar vara dålig, låg och ojjade mig i sängen till halv två! Det var hemskt!
Hoppas dina hormonsvallningar nu beror på att det är nära! :) Jag kan inte relatera till det, eftersom med Tilde grinade jag första halvan av graviditeten pga att jag mådde så hemskt illa och andra halvan eftersom mormor gick bort. Med Casper grinade jag också typ hela graviditeten eftersom jag ända sedan Tilde föddes varit sjukt sentimental. Det har fortfarande inte gått över. Jag gråter fortfarande minst en gång per dag. Jobbigt!
:)
