morgonkaffe
Sitter här med en kopp....... Kaffe! Oj vad jag ska dricka mycket kaffe, om man utgår från bloggen. Kanske beror på att kaffe och datortid ofta går hand i hand? Gäller att passa på då barnet sover och eftersom jag numera blivit så supereffektiv de stunderna kan jag inte längre göra bara en sak åt gången. Helst sitter jag vid datorn med kaffekoppen samtidigt som jag lagar mat och städar toan. Typ.
Då var det detta med föräldraledighet igen.
Vi diskuterade det samma kväll som inlägget skrevs eftersom det börjar bli högaktuellt både i fråga om Roberts ledighetsansökan och min eventuella tenta. Då kommer det fram att Robert inte längre är säker på om han vill vara hemma så länge. Och det är inte jag som spelat på samvetet eller dragit några ess från rockärmen som det kan tänkas vara. Nej, det skulle jag inte klara av. "Tvinga" honom att jobba när han egentligen vill ha tid för sin dotter (som han har lika stor rätt till). Det vill jag inte leva med. Okej för alternativet att ta ett år var, men inte inkräkta på hans dagar om han vill använda dessa. Hur som helst...
Nu i somras fick han nytt jobb och bytte avdelning. Detta visste vi inte om när vi planerade föräldraledigheten. Det som nu kommer fram är att han känner att han missar så mycket både kompetensmässigt och karriärmässigt. Knappt fått in en fot och så ska han vara hemma länge. Hade han varit kvar på förra avdelningen hade han inte tvekat en sekund, inte ens en halv. Men nu... Robert hade tänkt att han tar ledigt (ledigt o ledigt...) våren och att jag eventuellt tar hösten om han behöver gå tillbaka till jobbet. Men det vill inte jag. Stresskriva tenta, gå tillbaka till skolan en termin, lära känna nytt folk, sedan vara hemma en termin och tappa allt för att åter gå tillbaka, lära känna nytt folk osv. Nej, då gör vi som så att han är hemma i höst och vill/kan han vara hemma längre så tar han våren därpå också. Annars massa dagar kvar att använda runt jul och somrar.
Här gör vi en liten bildpaus för det blev så tråkigt mycket text. Livia igårkväll innan sängdags med nya godsaken: sockor!
Busted!
...Men inte ens en rosa socka duger som avledande manöver när kameran åker fram...
Nu när det blev så kommer jag att börja läsa en kurs redan nu i november så jag åtminstone kan göra uppsatsdelen i grupp med min nuvarande klass. Skönt att arbeta med folk jag vet har samma ambitionsnivå och fungerar bra med! Är så väldigt få lektioner och skriva kan jag göra när Robert är hemma. Tentan sparar jag till efter jul. Då kommer jag att ha två tentor att plugga till de dagar Robert är hemma! Perfekt. Plus att jag kom på den brillianta idén att han kan ta tag i de uppgifter som är kvar i hans utbildning och legat släpandes sisådär 6 år. Så får han äntligen ut sin examen.
Med andra ord är separationsångesten framflyttad till nästa höst. Men med några tillfällen att träna innan dess. Första gången kommer nu på tisdag då det är kursintro och min mamma kommer ha Livia under två lektioner. Från kl 10:15 - 14:30. Mitt i vakenperioden och länge. Gud så fånig jag känner mig som redan får en klump i magen vid tanken av att vara ifrån henne. Ännu en av de saker jag tänkt skulle fungera klockrent innan Livia föddes och som jag sedan fått omvärdera.
Livia vaknade mitt i detta inlägg, hon har suttit här bredvid och gått att roa med diverse prylar. Men nu börjar det bli tråkigt verkar det som... Dags att återgå till verkliga livet! Nästa sovpass tänkte jag försöka hinna ta en dusch. Vi är nämligen bortbjudna på middag ikväll till Petter o Sandra. Skadar inte att komma dit med rent hår och utan spyfläckar. Försöka i alla fall.
Take care!
Då var det detta med föräldraledighet igen.
Vi diskuterade det samma kväll som inlägget skrevs eftersom det börjar bli högaktuellt både i fråga om Roberts ledighetsansökan och min eventuella tenta. Då kommer det fram att Robert inte längre är säker på om han vill vara hemma så länge. Och det är inte jag som spelat på samvetet eller dragit några ess från rockärmen som det kan tänkas vara. Nej, det skulle jag inte klara av. "Tvinga" honom att jobba när han egentligen vill ha tid för sin dotter (som han har lika stor rätt till). Det vill jag inte leva med. Okej för alternativet att ta ett år var, men inte inkräkta på hans dagar om han vill använda dessa. Hur som helst...
Nu i somras fick han nytt jobb och bytte avdelning. Detta visste vi inte om när vi planerade föräldraledigheten. Det som nu kommer fram är att han känner att han missar så mycket både kompetensmässigt och karriärmässigt. Knappt fått in en fot och så ska han vara hemma länge. Hade han varit kvar på förra avdelningen hade han inte tvekat en sekund, inte ens en halv. Men nu... Robert hade tänkt att han tar ledigt (ledigt o ledigt...) våren och att jag eventuellt tar hösten om han behöver gå tillbaka till jobbet. Men det vill inte jag. Stresskriva tenta, gå tillbaka till skolan en termin, lära känna nytt folk, sedan vara hemma en termin och tappa allt för att åter gå tillbaka, lära känna nytt folk osv. Nej, då gör vi som så att han är hemma i höst och vill/kan han vara hemma längre så tar han våren därpå också. Annars massa dagar kvar att använda runt jul och somrar.
Här gör vi en liten bildpaus för det blev så tråkigt mycket text. Livia igårkväll innan sängdags med nya godsaken: sockor!
Busted!
...Men inte ens en rosa socka duger som avledande manöver när kameran åker fram...
Nu när det blev så kommer jag att börja läsa en kurs redan nu i november så jag åtminstone kan göra uppsatsdelen i grupp med min nuvarande klass. Skönt att arbeta med folk jag vet har samma ambitionsnivå och fungerar bra med! Är så väldigt få lektioner och skriva kan jag göra när Robert är hemma. Tentan sparar jag till efter jul. Då kommer jag att ha två tentor att plugga till de dagar Robert är hemma! Perfekt. Plus att jag kom på den brillianta idén att han kan ta tag i de uppgifter som är kvar i hans utbildning och legat släpandes sisådär 6 år. Så får han äntligen ut sin examen.
Med andra ord är separationsångesten framflyttad till nästa höst. Men med några tillfällen att träna innan dess. Första gången kommer nu på tisdag då det är kursintro och min mamma kommer ha Livia under två lektioner. Från kl 10:15 - 14:30. Mitt i vakenperioden och länge. Gud så fånig jag känner mig som redan får en klump i magen vid tanken av att vara ifrån henne. Ännu en av de saker jag tänkt skulle fungera klockrent innan Livia föddes och som jag sedan fått omvärdera.
Livia vaknade mitt i detta inlägg, hon har suttit här bredvid och gått att roa med diverse prylar. Men nu börjar det bli tråkigt verkar det som... Dags att återgå till verkliga livet! Nästa sovpass tänkte jag försöka hinna ta en dusch. Vi är nämligen bortbjudna på middag ikväll till Petter o Sandra. Skadar inte att komma dit med rent hår och utan spyfläckar. Försöka i alla fall.
Take care!
funderingar
Mitt i veckan, Robert kommer snart från jobbet, liten sover och här sitter jag! Planen var att jag egentligen skulle vara nyligt hemkommen från babymassage med efterföljande fika här på Björkskatan, men i den planen skulle inte Livia sova över massagepasset. Var bara att packa upp skötväskan, dyka i hemmakläderna igen och hoppas på bättre lycka nästa onsdag! Längtar lite tills vi får fastare sova-på-dagen-rutiner. Hon brukar ta små powernaps på ca 30-45 min då och då. Förutom det oftast ett längre sovpass på för- eller eftermiddagen. Igår på förmiddagen, idag på eftermiddagen.
Jag vet varken ut eller in angående våren. Det är så mycket tankar och känslor att jag snart blir tokig! En sammanfattning av läget...
Innan Livia kom planerade vi så smått hur och när vi båda skulle vara föräldralediga. Jag skulle vara hemma till nu i januari, sedan återvända till skolan och Robert ta över. När sommaren kommer hoppar jag in i mammarollen på heltid igen, Robert jobbar och tar över i början på september. Jag skulle vara hemma 10 mån, Robert 9 mån. Livia börjar dagis vid 1 år och 7 mån.
Nu lite olika dilemman:
1. Jag vet inte om jag kommer klara av att vara ifrån Livia. Hon är så liten ännu! Separationsångest deluxe. Jag intalar mig själv att det varit en annan sak om hon i alla fall hunnit bli 10 mån (säger jag nu ja!). Nu pluggar jag "bara", inte heltidsjobb det är frågan om. Men fortfarande heltidsstudier.
Hur är det tänkt att mamma ska klara sig utan sin snutt flera timmar per dag?!
2. För att jag ska få studiemedel måste jag klara en tenta om 15 p innan jul. Alltså en stor tenta. Missade den förra terminen då Livia såg världens ljus tre dagar efter tentan skrevs = jag låg sömnlös med regelbunda pinvärkar. Från i somras har de skärpt kraven för att få studiemedel hade Robert läst, lägligt och bra. Jag behöver alltså mina poäng. Och den tentan var det tänkt att jag skulle hinna plugga till.....när?
3. Ekonomiska biten då vi kommer tappa rätt mycket i inkomst (vi behöver inte ens nämna denna punkt om jag inte får CSN, då kan vi skratta hela vägen till banken istället...). Jag som ska agera höginkomsttagare utanför hemmet bidrar med studiemedel - wow. I samma läge vill vi spara föräldradagar, en ekvation som inte riktigt går ihop. Vi (Robert) har dessutom fortfarande motorcykeln kvar. Kanske dags att binda räntan?!
För att göra det hela ännu snurrigare finns det en liten del av mig som tror jag skulle tycka det vore skönt att vara vuxen och använda hjärnan till annat än när det är dags för nästa matning/blöjbyte några timmar per dag. Och det är trots allt ett par månader kvar, kanske hinner separationsångesten till viss del släppa? Men kanske den inte gör det? Och kanske inte alls tycker det är OK att vara borta några timmar utan lika jobbigt som det är nu?
Vi har pratat om att räkna ut om vi kan snåla på dagar så vi kan ha henne hemma tills hon är 2 år och 3 mån. Ungefär ett år var alltså. Men var tydligen inte världsbäst ålder att börja dagis på då det snart är dags att gå från småis till avdelning för större barn. En annan tanke som slog mig härom natten är att jag kollar upp studier på 25-50% (helst distans) till våren, Robert är pappaledig på säg halvtid och tar sedan hösten som planerat. Jag hinner då också plugga till tentan och skriva den. Kanske det bästa av två världar?! Synd bara att datum för anmälan till vårterminen är passerat, att man alltid ska vara så efterklok!
Tappade ni sammanhanget av alla utsvävningar? Kan säga att det gör vi också.
Nu kom Robert hem, middagsplanering väntar. Alltid farligt att börja med det såhär sent när båda är hungriga, numret till hämtpizzan finns farligt nära...
Take care!
Jag vet varken ut eller in angående våren. Det är så mycket tankar och känslor att jag snart blir tokig! En sammanfattning av läget...
Innan Livia kom planerade vi så smått hur och när vi båda skulle vara föräldralediga. Jag skulle vara hemma till nu i januari, sedan återvända till skolan och Robert ta över. När sommaren kommer hoppar jag in i mammarollen på heltid igen, Robert jobbar och tar över i början på september. Jag skulle vara hemma 10 mån, Robert 9 mån. Livia börjar dagis vid 1 år och 7 mån.
Nu lite olika dilemman:
1. Jag vet inte om jag kommer klara av att vara ifrån Livia. Hon är så liten ännu! Separationsångest deluxe. Jag intalar mig själv att det varit en annan sak om hon i alla fall hunnit bli 10 mån (säger jag nu ja!). Nu pluggar jag "bara", inte heltidsjobb det är frågan om. Men fortfarande heltidsstudier.
Hur är det tänkt att mamma ska klara sig utan sin snutt flera timmar per dag?!
2. För att jag ska få studiemedel måste jag klara en tenta om 15 p innan jul. Alltså en stor tenta. Missade den förra terminen då Livia såg världens ljus tre dagar efter tentan skrevs = jag låg sömnlös med regelbunda pinvärkar. Från i somras har de skärpt kraven för att få studiemedel hade Robert läst, lägligt och bra. Jag behöver alltså mina poäng. Och den tentan var det tänkt att jag skulle hinna plugga till.....när?
3. Ekonomiska biten då vi kommer tappa rätt mycket i inkomst (vi behöver inte ens nämna denna punkt om jag inte får CSN, då kan vi skratta hela vägen till banken istället...). Jag som ska agera höginkomsttagare utanför hemmet bidrar med studiemedel - wow. I samma läge vill vi spara föräldradagar, en ekvation som inte riktigt går ihop. Vi (Robert) har dessutom fortfarande motorcykeln kvar. Kanske dags att binda räntan?!
För att göra det hela ännu snurrigare finns det en liten del av mig som tror jag skulle tycka det vore skönt att vara vuxen och använda hjärnan till annat än när det är dags för nästa matning/blöjbyte några timmar per dag. Och det är trots allt ett par månader kvar, kanske hinner separationsångesten till viss del släppa? Men kanske den inte gör det? Och kanske inte alls tycker det är OK att vara borta några timmar utan lika jobbigt som det är nu?
Vi har pratat om att räkna ut om vi kan snåla på dagar så vi kan ha henne hemma tills hon är 2 år och 3 mån. Ungefär ett år var alltså. Men var tydligen inte världsbäst ålder att börja dagis på då det snart är dags att gå från småis till avdelning för större barn. En annan tanke som slog mig härom natten är att jag kollar upp studier på 25-50% (helst distans) till våren, Robert är pappaledig på säg halvtid och tar sedan hösten som planerat. Jag hinner då också plugga till tentan och skriva den. Kanske det bästa av två världar?! Synd bara att datum för anmälan till vårterminen är passerat, att man alltid ska vara så efterklok!
Tappade ni sammanhanget av alla utsvävningar? Kan säga att det gör vi också.
Nu kom Robert hem, middagsplanering väntar. Alltid farligt att börja med det såhär sent när båda är hungriga, numret till hämtpizzan finns farligt nära...
Take care!
dags
Robert håller på måla vardagsrumsväggarna nu, Livia busar på golvet och mamma passar på att blogga!
Vet ni vad? Vi har fått upp fondväggen i vardagsrummet! Den lilla renoveringen som blev ett gigantiskt projekt gick ett steg framåt. Nu ska vi bara måla övriga väggar och fixa fönsterlister. Golv i kök/v-rum ska också inhandlas och läggas men det får vänta några veckor. För att inte nämna tapetsering av sovrum. Vi måste bara vara också, få ordning och känna oss hemma.
Svart med lila metallic mönster! Och massa rolig teknik för Livia att pilla på om någon månad....
I fredags hade Robert varit rökfri i ett år! Detta måste givetvis firas så det bjöds på överraskningsmiddag här hemma. Trerätters och allt, inte illa. Förrätt blev det toast med avokadoröra och räkor, varmrätt parmalindad kyckling i balsamicosås och till dessert hemmagjord chokladmousse. Uppskattat? Indeed! Att jag sedan inte hann klart till Robert kom hem från jobbet, utan han fick ta på sig ögonbindel och gå in i vardagsrummet med lillan.... Ja, det är sånt som händer när det handlar om planering och småbarn.
Livia hjälper mamma med matlagningen. Vem behöver tuggleksaker när slickepotten finns?!
Livia har börjat veta vad hon gillar och inte gillar i matväg. Gott är morot, majs, gröna ärtor och avocado. Då gapar hon stort och viftar glatt med armarna. Tveksamt men går ner (helst i blandning med någon av de goda smakerna) är potatis och palsternacka. Äckligt är katrinplommonpuré och banan. Det riktigt går rysningar genom hela kroppen på henne vid de sistnämnda, skrynklar ihop ansiktet och kniper ihop munnen. Men vi fortsätter testa. Idag till lunch vankas det palsternacka+majs!
Redo för frysen!
Jag och Livia provade babysång för första gången förra veckan. Hon verkade tycka det var roligt, låg och tittade storögt omkring sig, log och viftade med armarna. Så det kommer vi testa fler gånger! Ska även testa gå på babymassage, finns tydligen här på Björkskatan. Får se om det blir redan nu i veckan. På tal om kommande vecka; imorgon väntar röntgen av mitt bäcken på Sunderbyn. Det ska bli intressant...
Lilltjejen dissar numera babygymmet, utan vill bara ligga på sitt lyxiga sidentäcke och busa:
Bestämda minen...
...och den glada!
Busunge!
Nu ska jag gå och kolla hur det går för lilla familjen!
Take care!
Vet ni vad? Vi har fått upp fondväggen i vardagsrummet! Den lilla renoveringen som blev ett gigantiskt projekt gick ett steg framåt. Nu ska vi bara måla övriga väggar och fixa fönsterlister. Golv i kök/v-rum ska också inhandlas och läggas men det får vänta några veckor. För att inte nämna tapetsering av sovrum. Vi måste bara vara också, få ordning och känna oss hemma.
I fredags hade Robert varit rökfri i ett år! Detta måste givetvis firas så det bjöds på överraskningsmiddag här hemma. Trerätters och allt, inte illa. Förrätt blev det toast med avokadoröra och räkor, varmrätt parmalindad kyckling i balsamicosås och till dessert hemmagjord chokladmousse. Uppskattat? Indeed! Att jag sedan inte hann klart till Robert kom hem från jobbet, utan han fick ta på sig ögonbindel och gå in i vardagsrummet med lillan.... Ja, det är sånt som händer när det handlar om planering och småbarn.
Livia hjälper mamma med matlagningen. Vem behöver tuggleksaker när slickepotten finns?!
Livia har börjat veta vad hon gillar och inte gillar i matväg. Gott är morot, majs, gröna ärtor och avocado. Då gapar hon stort och viftar glatt med armarna. Tveksamt men går ner (helst i blandning med någon av de goda smakerna) är potatis och palsternacka. Äckligt är katrinplommonpuré och banan. Det riktigt går rysningar genom hela kroppen på henne vid de sistnämnda, skrynklar ihop ansiktet och kniper ihop munnen. Men vi fortsätter testa. Idag till lunch vankas det palsternacka+majs!
Redo för frysen!
Jag och Livia provade babysång för första gången förra veckan. Hon verkade tycka det var roligt, låg och tittade storögt omkring sig, log och viftade med armarna. Så det kommer vi testa fler gånger! Ska även testa gå på babymassage, finns tydligen här på Björkskatan. Får se om det blir redan nu i veckan. På tal om kommande vecka; imorgon väntar röntgen av mitt bäcken på Sunderbyn. Det ska bli intressant...
Lilltjejen dissar numera babygymmet, utan vill bara ligga på sitt lyxiga sidentäcke och busa:
Bestämda minen...
...och den glada!
Busunge!
Nu ska jag gå och kolla hur det går för lilla familjen!
Take care!
stadsbesök
Slänger in ett litet inlägg här innan jag dyker ner i soffan. Har haft god lust att göra det ett bra tag men visas hockey på TV:n ikväll och var noll sugen på det. Så istället klickar jag runt lite på internet och fångar stunden för blogguppdatering!
Gullis som gillar att suga in underläppen
Stadsbesök idag. Själv. Det är stort. Robert var ledig och försökt få lite vaken egentid med Livia. Jag hade ärenden att uträtta som går sådär med en inte alltför barnvagnsfrälst liten bebis. Sagt och gjort - jag och finaste Emma stämde träff på stora staden där vi avverkade en del shopping samt lunch. Mycket viktigt att understryka att lunchställe valdes med omsorg för att inte passa barn o barnvagn (på dessa ställen är menyerna redan genomprovade). Det gäller att passa på! Jag överlevde med några lägesrapporter hemifrån. Men oj oj vad bråttom hem sedan och oj oj vad mysigt att träffa mitt lilla gryn!
Eftersom jag inte ränner runt i affärer nu för tiden tog det ett tag att hitta alla babyavdelningar. Sen när har Åhléns dessa en våning upp? Och Kappahl kastat om ordningen? Det kliade i fingrarna att köpa alla fina kläder men höll mig till ett par vantar. Just ja, toning till håret införskaffades också. Mitt hår alltså. Eller hår var väl en överdrift, mina tre små fina hårstrån som är kvar efter graviditet/amning. Numera tre mörkbruna hårstrån! Ett säkert hösttecken som blivit något försenat - Sara goes brunette.
Vi kör för fullt med smakisar här hemma. Vi har hunnit avverka potatis och palsternacka, idag en blandning av de båda. Imorgon tror jag det är dags att vara riktigt wild n' crazy och koka lite morötter. Minsann! Hittills har allt gått ner, verkar mest som att hon är lite fundersam över konsistensen. Fortfarande extremt nyfiken på allt och alla så matstunder måste ske avskilt. Såhär såg det ut igår när pappa skulle (försöka) mata kvällsmål innan sängdags:
"Heeej mamma, jag ser dig allt där bakom!"
Liten börjar bli stor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Min lilla bebis - vart tar tiden vägen!? Nu är hon en tredjedels år. Två tredjedelar till och vi firar 1-års kalas! I måndags avverkade vi ett BVC-besök. 67 cm lång och 7240 g tung. Börjar bli en lång tjej! Men då promenerar också mammsen en bra bit ovanför havsytan, pappan är inte kort han heller. Nästa gång är det 5-månaders kontroll = sprutor = buhuuu.
Hmm, kurrar lite i magen... Dags för en vända till kylskåpet!
Take care!
Gullis som gillar att suga in underläppen
Stadsbesök idag. Själv. Det är stort. Robert var ledig och försökt få lite vaken egentid med Livia. Jag hade ärenden att uträtta som går sådär med en inte alltför barnvagnsfrälst liten bebis. Sagt och gjort - jag och finaste Emma stämde träff på stora staden där vi avverkade en del shopping samt lunch. Mycket viktigt att understryka att lunchställe valdes med omsorg för att inte passa barn o barnvagn (på dessa ställen är menyerna redan genomprovade). Det gäller att passa på! Jag överlevde med några lägesrapporter hemifrån. Men oj oj vad bråttom hem sedan och oj oj vad mysigt att träffa mitt lilla gryn!
Eftersom jag inte ränner runt i affärer nu för tiden tog det ett tag att hitta alla babyavdelningar. Sen när har Åhléns dessa en våning upp? Och Kappahl kastat om ordningen? Det kliade i fingrarna att köpa alla fina kläder men höll mig till ett par vantar. Just ja, toning till håret införskaffades också. Mitt hår alltså. Eller hår var väl en överdrift, mina tre små fina hårstrån som är kvar efter graviditet/amning. Numera tre mörkbruna hårstrån! Ett säkert hösttecken som blivit något försenat - Sara goes brunette.
Vi kör för fullt med smakisar här hemma. Vi har hunnit avverka potatis och palsternacka, idag en blandning av de båda. Imorgon tror jag det är dags att vara riktigt wild n' crazy och koka lite morötter. Minsann! Hittills har allt gått ner, verkar mest som att hon är lite fundersam över konsistensen. Fortfarande extremt nyfiken på allt och alla så matstunder måste ske avskilt. Såhär såg det ut igår när pappa skulle (försöka) mata kvällsmål innan sängdags:
"Heeej mamma, jag ser dig allt där bakom!"
Liten börjar bli stor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Min lilla bebis - vart tar tiden vägen!? Nu är hon en tredjedels år. Två tredjedelar till och vi firar 1-års kalas! I måndags avverkade vi ett BVC-besök. 67 cm lång och 7240 g tung. Börjar bli en lång tjej! Men då promenerar också mammsen en bra bit ovanför havsytan, pappan är inte kort han heller. Nästa gång är det 5-månaders kontroll = sprutor = buhuuu.
Hmm, kurrar lite i magen... Dags för en vända till kylskåpet!
Take care!
fredag
Alltså, vad händer? Jag missköter bloggandet så det står härliga till. Det blir bara att det finns så mycket annat jag prioriterar framför t.ex. fantastiskt höstväder, promenader, kaffe o bebisbhäng, bus med lillhjärtat, mys med densamma, Idol, ett vinglas med storhjärtat, bad och en bra deckare... Men vi lever och frodas! Livia har hunnit "språnga sig" (utvecklingsfaser de små liven går igenom, märks olika mycket från barn till barn) vilket inneburit lite mer gnäll, mycket mer uppmärksamhet, sämre sömn och sämre aptit. Nu hoppas jag vi är färdigsprångade för denna gång!
Vad som är betydligt värre än att försaka bloggen är att nu när jag kopplar in kameran upptäcker att jag inte fotat sedan sist. Meeen! Nu ska jag parkera kameran på vardagsrumsbordet så jag kommer ihåg att fota allt och ingenting. Hon är bara bebis en gång! Och fort går det, nästa vecka blir hon 4 månader. 4!! Vart försvinner tiden?!
Får ta mobilen till hjälp för lite bilder och en aning om vad vi pysslat med sen sist (och före det). Vi har....
Hihihihihi jag är piiiiiiiiiggg!!!
"Hmmm..." Livia fascineras av träden - och sover äntligen gott i vagnen!
Gladskit!
"Vänta bara mamma, snart kan du inte lämna mig ens en minut!"
Jaa... Det är väl på det stora hela det vi sysslat med. Massa vardagliga saker som får mig att le bara vid tanken. Vad jag njuter av att få vara hemma och vårat vardagsliv! Att få ta del av Livias utveckling varje dag. Jag hade dock gärna sett att vi bott drägligare. Försöker få klart tapetseringen som ännu inte är avslutad. En aning less att bo på en byggarbetsplats ja. Hur som haver. Nu ska här kokas kaffe och har jag tur hittar jag mig en bulle i frysen! Vi glömmer det där med nya livet tillfälligt va?
KÄRLEK!!!! Kärlek, kärlek, kärlek, kärlek....
Take care!
Vad som är betydligt värre än att försaka bloggen är att nu när jag kopplar in kameran upptäcker att jag inte fotat sedan sist. Meeen! Nu ska jag parkera kameran på vardagsrumsbordet så jag kommer ihåg att fota allt och ingenting. Hon är bara bebis en gång! Och fort går det, nästa vecka blir hon 4 månader. 4!! Vart försvinner tiden?!
Får ta mobilen till hjälp för lite bilder och en aning om vad vi pysslat med sen sist (och före det). Vi har....
..."Sovit" - resultatet har varierat från dag till dag som synes...
...På tal om sömn, vem kan motstå en sådan här böna trots att klockan visar 05.00?
Hihihihihi jag är piiiiiiiiiggg!!!
....Busat med nya favvo-leksaken Barbapappa...
...Bekantat oss med området och hittat fina promenadslingor...
"Hmmm..." Livia fascineras av träden - och sover äntligen gott i vagnen!
...Burit språngbebba i selen...
...Fikat på Wayne's....
Gladskit!
...Suttit och myst framför tv:n då pappan i huset arbetat kväll...
...Och hittar då och då bebban åt de håll jag inte la henne i gymmet...
"Vänta bara mamma, snart kan du inte lämna mig ens en minut!"
Jaa... Det är väl på det stora hela det vi sysslat med. Massa vardagliga saker som får mig att le bara vid tanken. Vad jag njuter av att få vara hemma och vårat vardagsliv! Att få ta del av Livias utveckling varje dag. Jag hade dock gärna sett att vi bott drägligare. Försöker få klart tapetseringen som ännu inte är avslutad. En aning less att bo på en byggarbetsplats ja. Hur som haver. Nu ska här kokas kaffe och har jag tur hittar jag mig en bulle i frysen! Vi glömmer det där med nya livet tillfälligt va?
KÄRLEK!!!! Kärlek, kärlek, kärlek, kärlek....
Take care!
