bättre
Livia är mycket piggare nu, antibiotikan har verkligen gjort sitt. Feberfri sedan i fredags och hennes blåröda hudfläckar har inte fortsatt sprida sig och de som är kvar liknar mest gulnade blåmärken. Läkarna vet fortfarande inte vad det var hon åkte på. Någon form av bakteieinfektion, troligen streptokocker, som gav henne inflammation under huden. Vi var hos hudläkaren i fredags, två stycken där tittade på henne. Skrev ut kortison men det gillades inte av barnläkarna som tyckte att vi istället bara skulle köra på antibiotikan. Fråga inte mig vad som är rätt och fel när läkarna säger emot varandra! Hur som haver verkar barnläkarna haft rätt då det gått tillbaka så pass bra. Smörjer ändå en mildare kortison på kinderna, där hon har eksem som hon haft långt innan feberfläckarna. Försökte få några av fläckarna på bild men gick inget vidare med mobilkameran:
Svårt att se men skymtar gulnad hud
Jag och Robert har konstaterat att vi mitt i allt har fått oss en välbehövlig "semester". Var väldigt skönt att släppa en del av ansvaret för Livia när vi blev inskrivna, slippa göra egna diagnoser och oroa sig gråhårig för det ena och andra. När hon började friskna till här på sjukhuset kunde vi slappna av. Vi har sett film (tack och lov för TV och DVD-spelare på rummet! Plus filmer att låna, ca 160 titlar att välja mellan), vi har sovit, vi har gått ut på barnvagnspromenad (med en flashig 90-tals vagn vi fick låna), vi har blivit serverade färdiglagad mat och godsaker av våra föräldrar... Helt enkelt ett skönt avbrott i allt flyttkaos.
Kvällsaktivitet: Familjemys och chokladpraliner
Livia har roat sig med en mobil vi fick låna in på rummet. Den både snurrar och spelar klassisk musik, sådan lyx är hon inte van vid hemma så hon var mycket fascinerad!
Wow!
"När mamma (eller pappa) smörjer mina kinder med salva blir jag sååå glad!" hälsar Livia. Lyckas inte vrida bilderna, fungerar inte på denna dator.
Skrattpåse!
Inte lika kul när kanylen i armen slutade fungera och de fick ta en ny, denna gång i handen. Sköterskorna här lyckades inte träffa den lilla tunna blodådran så fick ringa på personal från 56:an (som har hand om bl.a. för tidigt födda barn) som är vana vid småttingar.
Inslagen hand, lagom skoj
Nya uppgifter att komma med! Fick avbryta bloggandet för matning, blöjbyte, lek-o-mys och sövning. Bland dessa varv hann även läkaren komma och vi får åka heeem! Fanns ingen anledning att vara kvar så nu ska de bara visa oss hur vi ger antibiotika via munnen. Så får hon det i ytterligare en vecka. Blev en vägning också, 5050 g väger lilltjottan nu. En kul tanke är att hennes kusin, min storasysters barn, vägde 5090 g vid födseln. Snart ikapp, sisådär 6 veckor äldre.
Dags att packa! Home sweet home.
Take care!
feberflicka
Då ska vi se... Var ska jag börja? Jag hade arbetat ihop ett rätt bra blogginlägg i skallen förra helgen som jag bara tänkte sätta på print och publicera. Nu blev det inte riktigt så, får spara det i minnesbanken tills en annan gång. Blir så långt inlägg annars!
Sitter här på Sunderby Sjukhus och barnavdelningen. Robert och Livia ligger och snarkar några meter bort. Det hela började natten mot måndag då jag upptäckte att lillan kändes varm. Mycket riktigt, 38,5 grader i feber. Ringde BVC på morgonen för råd och fick därifrån numret till barnmottagningen på Sunderbyn. Feber hos barn är mer än normalt, men eftersom Livia bara är 5 veckor och hon dessutom inte hade några andra förkylningssymptom ville de att vi kom in för undersökning. Bara att gasa iväg till Sunderbyn. Kissprov och blodprov togs, ingenting syntes. Blev febern värre eller hon verkade påverkad av den skulle vi komma tillbaka.
...Vilket vi fick göra tisdag morgon. Ny undersökning, nya prover. Sedan hem igen. Tisdagkväll hade hon 40 graders feber som vi inte lyckades få ner. Så då fick vi fara tillbaka IGEN. Denna gång blev vi inlagda över natten på barnavdelningen. Hon hade nu börjat bli väldigt röd under blöjan. Ilsket röd och hela huden, inte prickar. Det började tona i blått också. På morgonen undersökte läkaren och sa att vi skulle höra av oss nästa vecka om det röda var kvar. Jaha, bara att packa sig hem igen.
Febern höll i sig onsdagkväll. Vi baddade pannan, kylde ner lägenheten så gott det gick i värmen, suppade (febernedsättning) och lät henne ligga på skötplast i babysittern för att lufta rumpan. Torsdagmorgon, fortfarande 40-graders feber. De ringer från sjukhuset och vill ta om urinprovet om hon fortfarande är febrig, hade visst blivit något vajsing. Tacksamma för det blev vi, eftersom "fläckarna" blivit värre och nu är hon blåröd och hård av svullnad även ner mot låren och upp mig midjan. Tillbaka på barnmottagningen, läkaren tittar på "fläckarna". Det kommer in en till läkare. Det börjar talas om rosfeber och antibiotikadropp och vi blir direkt inlagda igen. Kommer in en tredje läkare, kommer in en fjärde och en femte ("Bra för utbildningssyfte" hör jag någon mumla. Det är mitt barn vi pratar om!!!). De klämmer och känner men kan inte säga säkert vad det är. 
Mammas feberflicka! (vi har glömt kameran, bara Roberts iPhone)
Där är vi nu. Hon får antibiotikadropp var 8:e timme. Oj vad ont det gjorde i mammahjärtat när de skulle sätta dit kanylen för det! Att se henne ligga naken och försvarslös med tre sköterskor över sig. Hur de försökte hitta blodådror genom att sticka henne först i ena armen, sedan andra, sedan första igen. Hon hade inte ont eftersom hon fått bedövningssalva men mammsen var ändå tvungen att lämna rummet och låta pappan ta över. Tillslut fick de rätt på en blodådra och tur var väl det, slapp de raka henne på huvudet och ta droppet där istället.
Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Antibiotikan har börjat verka så hon hade bara 37,5 graders feber imorse. Förhoppningsvis håller det i sig. Hon ser lika illa ut i huden fortfarande, men tar väl ett tag. Hudläkare skulle komma antingen idag eller i helgen och kolla på henne.
Vid min gud vad jag vill att svullnaderna bara försvinner eller att de får reda på vad det är! Att hon blir frisk igen och vi får åka hem!
Dags för dagens vägning av Livia. Sedan tänkte jag smita ut på en promenad, behöver lufta kropp och själ för att samla ny energi och orka vara en stark mamma till Livia.
Take care!
flytt
Vilket flyttkaos vi bor i! Kartonger överallt, soppåsar fulla med diverse prylar, sladdar, möbler etc etc. På det en liten bebis med magont som tar väldigt mycket energi hon också. Vi har fått väldigt mycket hjälp av mamma och pappa, vet inte vad vi skulle ha gjort annars. Vi har även några milstolpar idag:
* Städfirma som kommer hit och flyttstädar. Eftersom förre ägaren inte brytt sig det minsta i det (vi har fyndat pantburkar, tidningar, gamla brödbitar och makaroner i skåparna) så ringde vi mäklaren och klagade. Det hela slutade med att vi får ta hit en städfirma som gör jobbet och förre ägaren får räkningen. Tack och bock. Sedan kan vi fortsätta uppackandet!
* Inköp av mjölkfri ersättning. Testa se om Livias mage blir bättre av den. Vi är öppna för allt.
* Köpa utemöbler till balkongen så vi kan njuta av den. Kanske en grill också på samma gång!
* Förhoppningsvis kommer våran ergonomiska bärsele idag. Så har vi händerna fria mellan varven.
Mitt i allt flyttkaos förra veckan bjöd Livia oss på det första riktiga leendet! Inte på grund av tarmrörelser utan ett riktigt, supersött leende. Sedan det lossnade ler hon stort ofta, särskilt när vi luftar rumpan (skönt att slippa blöja). Försökte få det på bild men så fort kameran/mobilen åker fram blir hon så nyfiken. Hon ser mest busig ut, men vi fortsätter försöka!
Busflicka!
Tillbaka till verkligheten. Livia gråter och pappan vyssjar, men vi behöver någon som packar ut kartonger i förrådet inför städningen och jag antar att någon är jag!
Take care!
