bättre
Livia är mycket piggare nu, antibiotikan har verkligen gjort sitt. Feberfri sedan i fredags och hennes blåröda hudfläckar har inte fortsatt sprida sig och de som är kvar liknar mest gulnade blåmärken. Läkarna vet fortfarande inte vad det var hon åkte på. Någon form av bakteieinfektion, troligen streptokocker, som gav henne inflammation under huden. Vi var hos hudläkaren i fredags, två stycken där tittade på henne. Skrev ut kortison men det gillades inte av barnläkarna som tyckte att vi istället bara skulle köra på antibiotikan. Fråga inte mig vad som är rätt och fel när läkarna säger emot varandra! Hur som haver verkar barnläkarna haft rätt då det gått tillbaka så pass bra. Smörjer ändå en mildare kortison på kinderna, där hon har eksem som hon haft långt innan feberfläckarna. Försökte få några av fläckarna på bild men gick inget vidare med mobilkameran:
Svårt att se men skymtar gulnad hud
Jag och Robert har konstaterat att vi mitt i allt har fått oss en välbehövlig "semester". Var väldigt skönt att släppa en del av ansvaret för Livia när vi blev inskrivna, slippa göra egna diagnoser och oroa sig gråhårig för det ena och andra. När hon började friskna till här på sjukhuset kunde vi slappna av. Vi har sett film (tack och lov för TV och DVD-spelare på rummet! Plus filmer att låna, ca 160 titlar att välja mellan), vi har sovit, vi har gått ut på barnvagnspromenad (med en flashig 90-tals vagn vi fick låna), vi har blivit serverade färdiglagad mat och godsaker av våra föräldrar... Helt enkelt ett skönt avbrott i allt flyttkaos.
Kvällsaktivitet: Familjemys och chokladpraliner
Livia har roat sig med en mobil vi fick låna in på rummet. Den både snurrar och spelar klassisk musik, sådan lyx är hon inte van vid hemma så hon var mycket fascinerad!
Wow!
"När mamma (eller pappa) smörjer mina kinder med salva blir jag sååå glad!" hälsar Livia. Lyckas inte vrida bilderna, fungerar inte på denna dator.
Skrattpåse!
Inte lika kul när kanylen i armen slutade fungera och de fick ta en ny, denna gång i handen. Sköterskorna här lyckades inte träffa den lilla tunna blodådran så fick ringa på personal från 56:an (som har hand om bl.a. för tidigt födda barn) som är vana vid småttingar.
Inslagen hand, lagom skoj
Nya uppgifter att komma med! Fick avbryta bloggandet för matning, blöjbyte, lek-o-mys och sövning. Bland dessa varv hann även läkaren komma och vi får åka heeem! Fanns ingen anledning att vara kvar så nu ska de bara visa oss hur vi ger antibiotika via munnen. Så får hon det i ytterligare en vecka. Blev en vägning också, 5050 g väger lilltjottan nu. En kul tanke är att hennes kusin, min storasysters barn, vägde 5090 g vid födseln. Snart ikapp, sisådär 6 veckor äldre.
Dags att packa! Home sweet home.
Take care!
men hujja vad jobbigt ni måste ha haft det. det gör så ont i hjärtat när ens barn är sjuka! Skönt att det går åt rätt håll.
Gud vad skönt att läsa att ni får åka hem nu. Krya på er för tusan! :D
Fasiken så skönt att läsa att ni får åka hem!! :D Då är det bara för lillfisen att krya på sig ordentligt på hemmaplan nu! :)
Gu så skönt att ni får åka hem!!!
Kram på er
Gud vad skönt att höra darl! Äntligen heeeemma igen! :) Och vilka fina bilder på Livia, moster blir alldeles varm i hjärtat! saknar er som tusan <3 Kärlek till familjen
Ja men det förstår jag. Mina ögon var inte heller torra när Emilio låg uppkopplad. Det e klart det sliter i hjärtat.
Skönt att det vänt i alla fall och att ni har fått komma hem. Borta bra men hemma bäst även om ni nu tyckte att det var skönt att vara på "rätt" ställe så att säga.
Ja han är nog lite lik P, precis som att jag ser ROBERT i Livia. Lillkopia hehe. Men det sägs ju att barnen oftast är lik pappan till en början så vi får väl se om det visar sig att man varit delaktig ur huvudtaget här längre fram :-P
Hon har börja bli en stor tjej nu, och jag som tycker att Emilio har blivit stor men än har vi lite att komma i kapp.
Hoppas lilltjejen mår bättre nu! Usch vad det är trist när de är sjuka. Man känner sig så maktlös.
Men stackars liten.. =( Hoppas hon har blivit bra nu. det var ju ett tag sedan du skrev inlägget. Jag vet hur det känns att vara inlagd på sjukhus när ens lilla baby är sjuk. Det gör så ont i hjärtat. Hoppas nu att allt är som det ska. Skulle vara så kul att träffas någon dag. Jag är ju helt ledig i två veckor till, så det är bara du hör av dig om du känner för att ses och surra lite :) Kramis
uppdatering! vad händer? vad gör du? hur mår ni? blev jätteglad av ditt sms, värmde gott i hjärtat, önskar att det var en sanndröm så att du var här med mig :)
har som vanligt mycket att berätta, censurerat på bloggen såklart :P saknar dig (ER!) massor! tittar på korten jag tog sist vi sågs lite då och då, stolt moster ;)
Nä du det är verkligen dåligt med den varan nu för tiden. Det är nästan så att man har glömt bort hur en dator fungerar.
Ja jag håller med dig, det är påfrestande. Man blir tokig emallanåt. Nu har han dock blivit bättre igen men däremot blivit grinig. Gnäller om lilla minsta och det är inte mycket som duger. Jag hade funderingar på att lägga ut honom på blocket till bäst bjudande här för ett tag sen haha.
Vagnen har varit ett lite halvsvårt kapitel för våran del. Det har kommit och gått. Vissa gånger har han totalvägrat och bara skrikit medan han andra gånger har sovit riktigt gott.
Jag har faktiskt hunnit med min stadsdebut ensammen men ja gick minst sagt på nålar. Gick bra tills dess att jag bestämde mig för att gå hem. Det skulle jag aldrig ha gjort. Var en pers från skurholmen till leris :-S pjuuh!
haft en mysig helg?
Haha, ja det är ju ett rätt simpelt lösenord :P Men är man småbarnsförälder hinner man inte komma ihåg sånt utantill!
Studievägledare ska jag bli :)
Åh typiskt att magen pajade av det när ni tyckte det blivit bättre. Oj, 10 kr är billigt och bra haha. Har ni fortsatt med mjölkfritt? Det är ju skönt om det blir bättre och man vet vad som orsakar det!
Haha ni ligger i lä, för vi har fortfarande inte fått ordning. Eller ett rum är skrotrum och var sak är inte på sin plats. Men som du säger, man har inte tid. Men nu ska vi ordna upp det här innan semestern är slut. Och det är inte så farligt som det låter tror jag, bara det att jag är lite halvpedantisk :)
Heter dropparna cuplaton? För T svamlade om något annat namn jag skulle lägga på minnet. När vi skulle köpa dom fanns det inget som hette så och hon sa att cuplaton var dom enda såna som fanns.
Tur T pratar flytande finska säger jag bara. Man förstår ju tamejfan ingenting! Jag kan lova att jag är hyfsat less på höra det där språket ett tag nu :D
