krutgumman

Då ska vi se... Var ska jag börja? Jag hade arbetat ihop ett rätt bra blogginlägg i skallen förra helgen som jag bara tänkte sätta på print och publicera. Nu blev det inte riktigt så, får spara det i minnesbanken tills en annan gång. Blir så långt inlägg annars!

Sitter här på Sunderby Sjukhus och barnavdelningen. Robert och Livia ligger och snarkar några meter bort. Det hela började natten mot måndag då jag upptäckte att lillan kändes varm. Mycket riktigt, 38,5 grader i feber. Ringde BVC på morgonen för råd och fick därifrån numret till barnmottagningen på Sunderbyn. Feber hos barn är mer än normalt, men eftersom Livia bara är 5 veckor och hon dessutom inte hade några andra förkylningssymptom ville de att vi kom in för undersökning. Bara att gasa iväg till Sunderbyn. Kissprov och blodprov togs, ingenting syntes. Blev febern värre eller hon verkade påverkad av den skulle vi komma tillbaka.

...Vilket vi fick göra tisdag morgon. Ny undersökning, nya prover. Sedan hem igen. Tisdagkväll hade hon 40 graders feber som vi inte lyckades få ner. Så då fick vi fara tillbaka IGEN. Denna gång blev vi inlagda över natten på barnavdelningen. Hon hade nu börjat bli väldigt röd under blöjan. Ilsket röd och hela huden, inte prickar. Det började tona i blått också. På morgonen undersökte läkaren och sa att vi skulle höra av oss nästa vecka om det röda var kvar. Jaha, bara att packa sig hem igen.

Febern höll i sig onsdagkväll. Vi baddade pannan, kylde ner lägenheten så gott det gick i värmen, suppade (febernedsättning) och lät henne ligga på skötplast i babysittern för att lufta rumpan. Torsdagmorgon, fortfarande 40-graders feber. De ringer från sjukhuset och vill ta om urinprovet om hon fortfarande är febrig, hade visst blivit något vajsing. Tacksamma för det blev vi, eftersom "fläckarna" blivit värre och nu är hon blåröd och hård av svullnad även ner mot låren och upp mig midjan. Tillbaka på barnmottagningen, läkaren tittar på "fläckarna". Det kommer in en till läkare. Det börjar talas om rosfeber och antibiotikadropp och vi blir direkt inlagda igen. Kommer in en tredje läkare, kommer in en fjärde och en femte ("Bra för utbildningssyfte" hör jag någon mumla. Det är mitt barn vi pratar om!!!). De klämmer och känner men kan inte säga säkert vad det är.

 
Mammas feberflicka! (vi har glömt kameran, bara Roberts iPhone)

Där är vi nu. Hon får antibiotikadropp var 8:e timme. Oj vad ont det gjorde i mammahjärtat när de skulle sätta dit kanylen för det! Att se henne ligga naken och försvarslös med tre sköterskor över sig. Hur de försökte hitta blodådror genom att sticka henne först i ena armen, sedan andra, sedan första igen. Hon hade inte ont eftersom hon fått bedövningssalva men mammsen var ändå tvungen att lämna rummet och låta pappan ta över. Tillslut fick de rätt på en blodådra och tur var väl det, slapp de raka henne på huvudet och ta droppet där istället.

Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Antibiotikan har börjat verka så hon hade bara 37,5 graders feber imorse. Förhoppningsvis håller det i sig. Hon ser lika illa ut i huden fortfarande, men tar väl ett tag. Hudläkare skulle komma antingen idag eller i helgen och kolla på henne.

Vid min gud vad jag vill att svullnaderna bara försvinner eller att de får reda på vad det är! Att hon blir frisk igen och vi får åka hem!

Dags för dagens vägning av Livia. Sedan tänkte jag smita ut på en promenad, behöver lufta kropp och själ för att samla ny energi och orka vara en stark mamma till Livia.


Take care!