sen sist
Börjar med lite bebissnack. Fröet har hunnit bli en vecka äldre igen, är nu i graviditetsvecka 27 (26+3). Ser man på bebisbubblan till höger är vi nu nere i 94 dagar kvar. Vilket börjar kännas läskigt. Närmar oss 80 dagar, 70-60-50... Oj oj! Hur som helst. Bebis väger nu ca 1 kg och skulle nu ha goda chanser att klara sig utanför magen. Vilket inte betyder att jag tycker att det på något sätt är dags att anlända. Liten kan gott få ligga och sparka och gödas i alla fall en 10 veckor till.
Dagens mage v 27
Det är inte själva förlossningen som skrämmer mig. Nej, inte alls. Jag ser den som en utmaning, faktiskt. Ett spännande sätt att se hur kropp och knopp klarar det den är född att göra. Testa mina gränser. Men sedan - när du sitter där med ett litet liv som är helt beroende av dig. Hur ska du veta vad du ska ta dig till?
Jag försöker lugna mina hormoniga nerver med att vi inte är de första föräldraparet i världen direkt. Och knappast de första som utöver glädjen känner smått panik inför föräldraskapet. Vi är dessutom vettiga personer bägge två så kommer nog ge med sig.
För övrigt har jag fått två nya namn här hemma: mjölkkon och bebisfabriken. För att slippa det första "smeknamnet" tänkte jag bege mig en runda på stan idag och införskaffa en skön BH eller liknande. Det andra dyker upp så fort jag nämner att det är väldigt varmt, att det sparkar i magen, råkar pusta lite när jag sätter mig i soffan etc. "Naaaaaw, bebisfabriken!" utropar Robert. That's me - en bebisfabrik alltså. Ser framför mig hur det byggs bebisar på rullande band typ.
Skolan är under kontroll, en rapport som ska skrivas till på söndag bara. I mars kommer jag börja läsa en till kurs så då kommer jag nog bo permanent med näsan i skolboken.
Nu ska jag borsta gaddarna innan jag beger mig till stan för en kaffe med Pernilla och Anna. Ikväll blir det att hänga gäng med Emelie och Jakob innan Jakob far med sin lillebror till Indien. Inte alls avundsjuk, inte alls...! Ska bli kul att höra hans resehistorier efteråt, om han varit till samma ställen som jag och Emsi var för tre år sedan!
Take care!
Tänk så här: Efter nio månader bärandes på denna bebis i magen är du så förberedd du bara kan bli på allt som kommer efter. Ditt medvetna vet inte om det än, men i ditt omedvetna är allt redan biff. Och om man undrar över något specifikt sen när man väl har bebisen och allt börjar klarna något, då frågar man, för det finns hundra miljoner kvinnor som gjort detta förut och alla har de klarat av det. :)
Vad duktigt du är Sara med skolan och allt! Tycker det är otroligt att "bebisfabriker" orkar så mycket , med tanke på att ett litet frö i princip suger all ens energi från en. Tror ni kommer komma in i rutinerna väldigt snabbt :)
haha, jag känner verkligen igen mig i hur du tänker ang det där med småbarnstiden, hur man ska klara av saker och ting, hur man vet allting. det gör man inte, men man lär sig, man frågar ihjäl sig och testar sig fram. du kommer bli världens sötaste lilla mami, och allting kommer gå toppen, jag lovar!
men som sagt, jag vet hur det känns, jag var precis likadan när jag var gravid. och första tiden..
det ÄR en stor omställning, och det tar tid att anpassa sig och komma in i allt nytt. jag tror alla mammor och pappor får fundera vad det lilla barnet vill MINST några gånger per dag. genom hela livet, förmodligen.
vad spännande, snart är eran lilla här, tiden går FORT!
mycket möjligt att vi gör det, vi tänkte ju börja nöta lite visningar nu framöver, med tanke på att vi snart bor i snödrivan (tur att det snart är vår ;).
ja, det är mycket att fixa och mentalt sett är det såååå mycket som ska falla på plats. minns att jag tänkte typ i vecka 35 att fan, klarar jag det här, vill jag det här. hur ska jag kunna bli mamma, som typ aldrig har några pengar, som inte har ngn utbildning, inget sparkonto, ingen bil..
men ut kom han ändå, och det har gått bra hittills. och jag var ju inget tilltänkt mammamaterial när jag frågar dem omkring mig :)
