uppdatering från soffan
Sitter med bärbara i famnen och skriver ner ett litet livstecken. Har svår matkoma efter att ha blivit bjuden på middag av karln i huset. Slutade kl 19.15, när jag kom hem stod maten på bordet: porterstek med sås, potatis och varma grönsaker. Riktigt "söndagsmiddag" - gottigott!!
Haft världens PMS-sväningar i ett par dagars tid. Inte förstått vartifrån förrän jag kom ihåg att jag missade ett p-piller i söndags (var inte oroliga, ett ofarligt piller att missa). På grund av detta har mina hormonella rubbningar gett mig ett minst sagt ojämnt humör. Igår skulle jag till Emelie vid halvsjutiden, vi skulle se film. Fick ett sms av Emelie om jag kunde tänka mig lite vin med frusna bär istället för film, och jag är inte den som är den! Sagt och gjort, äter middag, slänger ett öga på köksklockan: 17.40. Med andra ord gott om tid att diska undan maten, satte mig till och med ner och läste lite grann. Efter ett tag plingar mobilen till och får där en efterlysning av Emelie. Jag går in i köket för att se vad klockan är (fråga mig inte varför jag inte kollar mobilklockan), den visar - 17.40. Klockfan har stannat!
I mitt PMS-tillstånd blir jag så förbannad, vilken skiiiitklocka! Och ser framför mig Emelie som sitter och väntar med vinet upphällt. Blir så irriterad att jag slänger iväg mobilen i golvet ut mot hallen. Får ett ytterst skeptiskt ögonkast av Robert som undrar vart nödvändigheten i att ha sönder mobilen för att jag är sen till en kompis ligger i. Svårt att förklara, humörssvängningar ni vet. Humörssvängningar. Sekunden efter får jag lust att börja gråta, säger att jag måste ha en kram. Oj oj oj, killar måste känna sig som levande frågetecken ibland alltså! Historien slutade med att jag kom iväg till Emelie en timme sen men vi hann vina och surra på i alla fall, mobilen mår prima och köksklockan ligger instängd i kryddskåpet så jag slipper se fanskapet.
För övrigt så tackade vi faktiskt nej till lägenheten på Östermalm. Vi insåg att vi helt enkelt inte skulle rymmas. Mer och mer prylar som fick väljas bort: min soffa, Roberts högtalare, hans guitarhero, badkar.... Helt enkelt inte värt det! Så hittar vi ingenting inom en snar framtid så flyttar Robert in till mig på Bergis tillsvidare.
Nyttiga livet my ass - äter godis varje, varje dag. Ett senare problem, för mycket annat just nu som rullar. Låter som en rökare som ska sluta, skjuter upp det hela tiden "nästa vecka, nästa årstid, när det och det är perfekt...". Well...
Haft världens PMS-sväningar i ett par dagars tid. Inte förstått vartifrån förrän jag kom ihåg att jag missade ett p-piller i söndags (var inte oroliga, ett ofarligt piller att missa). På grund av detta har mina hormonella rubbningar gett mig ett minst sagt ojämnt humör. Igår skulle jag till Emelie vid halvsjutiden, vi skulle se film. Fick ett sms av Emelie om jag kunde tänka mig lite vin med frusna bär istället för film, och jag är inte den som är den! Sagt och gjort, äter middag, slänger ett öga på köksklockan: 17.40. Med andra ord gott om tid att diska undan maten, satte mig till och med ner och läste lite grann. Efter ett tag plingar mobilen till och får där en efterlysning av Emelie. Jag går in i köket för att se vad klockan är (fråga mig inte varför jag inte kollar mobilklockan), den visar - 17.40. Klockfan har stannat!
I mitt PMS-tillstånd blir jag så förbannad, vilken skiiiitklocka! Och ser framför mig Emelie som sitter och väntar med vinet upphällt. Blir så irriterad att jag slänger iväg mobilen i golvet ut mot hallen. Får ett ytterst skeptiskt ögonkast av Robert som undrar vart nödvändigheten i att ha sönder mobilen för att jag är sen till en kompis ligger i. Svårt att förklara, humörssvängningar ni vet. Humörssvängningar. Sekunden efter får jag lust att börja gråta, säger att jag måste ha en kram. Oj oj oj, killar måste känna sig som levande frågetecken ibland alltså! Historien slutade med att jag kom iväg till Emelie en timme sen men vi hann vina och surra på i alla fall, mobilen mår prima och köksklockan ligger instängd i kryddskåpet så jag slipper se fanskapet.
För övrigt så tackade vi faktiskt nej till lägenheten på Östermalm. Vi insåg att vi helt enkelt inte skulle rymmas. Mer och mer prylar som fick väljas bort: min soffa, Roberts högtalare, hans guitarhero, badkar.... Helt enkelt inte värt det! Så hittar vi ingenting inom en snar framtid så flyttar Robert in till mig på Bergis tillsvidare.
Nyttiga livet my ass - äter godis varje, varje dag. Ett senare problem, för mycket annat just nu som rullar. Låter som en rökare som ska sluta, skjuter upp det hela tiden "nästa vecka, nästa årstid, när det och det är perfekt...". Well...
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Ja dessa humörsvängningar, räknas avhyvlingar i telefonen som en sådan? För sånna typer av humörsvängningar är min personliga favorit! Haha :P Men Saris, godis är gott ;) Jag är också ytterst dålig på att sluta med godis och annan gotta...igår åt jag massor med kakor. Men nästa vecka! :D
Postat av: Anonym
visst har jag förutsättningarna för att supa i helgen men jag ska inte supa i helgen=)
Postat av: Lincan
Haha Pms är ALDRIG kul, men dom vita pillrena är bara sockerpiller, jag äter aldrig dom, så du kan inte skylla pms:et på dom...! (Men jag ska inte skvallra för robert...) / Lincan
Trackback
