krutgumman

Sitter här på jobbet och vill att tiden ska gå. Det gjorde jag däremot inte igår, satt på jobbet alltså. Varför inte, kan man fråga sig?

Well...

I torsdags var jag och R slöa. Vi kände inte för att laga mat, han slutade kl 18 och jag hade som sagt städat hela dagen. Sushi är ju perfekt för sådana kvällar, gott, snabbt och inte allt för onyttigt! Robert fick plocka upp maten på väg hem, och vi mumsade i oss för glatta livet.

Morgonen därpå är jag på G till jobbet, känner mig lite småmysko men skjuter bort det. Gör mig klar, tar på mig ytterkläderna och öppnar ytterdörren. Tvärstannar. Och får springa på toa. Resten av förmiddagen spenderas liggande på toagolvet med grova magsmärtor som gjorde det omöjligt att röra sig, alternativt sittandes på toa. Kom ett par attacker till, men vid 15-tiden kände jag mig så pass okej att jag kunde prova äta lite, och gick bra.

Med andra ord: no more sushi! Uhhhhh.... Inte mått sådär sedan jag var i Indien (men detta var tveklöst rena barnleken jämfört med det...).

Robert mådde bra, men vi tog några bitar olika. Ett tips: undvik makrill eller vad  nu den där gråaktiga fisken man brukar få är!

Underbara sol, som fortfarande är kvar! Vi promenerade till jobbet imorse, kl 08:15 skiner solen som mitt på dagen! Vintermörkret är verkligen borta, när man går till och kommer hem från jobbet. och det hela tiden är mörkt mörkt mörkt.

Nu rabota.