utbildningsvånda
Åååååhhhh.... Har fått sådan utbildningsvånda! Ringde en tjej idag: "Hej, jag läser till arbetsterapeut och ska börja sista året, tänkte kolla med dig om du har några frågor?". Lite ställd och smått generad fick jag mer eller mindre hitta på ett par frågor medan hon berättade lite allmänt om utbildningen. Blev jag säkrare? Svar nej.
Vill jag ens läsa arbetsterapi? Eller är det en desperat handling för att slippa ifrån ett jobb jag inte kan leva med?
I don't know.
Anledningen till att jag fick ännu kallare fötter var att jag sa att jag ville rikta in mig mot företagshälsovård, hon förklarade att det var en ytterst liten del som gick åt det hållet och att man då måste vidareutbilda sig efter programmets slut. Största delen gick mot äldreomsorgen och strokepatienter. Eh, hmm. I sanning mycket givande, men inte riktigt vad jag sett framför mig. Även att den mesta litteraturen var på engelska, mycket anatomi och kunna namn på alla kroppens muskler (hello Emsi...). Jag känner bara.... panic.
Hade jag läst detta program om jag inte jobbat där jag jobbar? Hade jag läst detta program om jag inte varit en sådan coward och följt mina egentliga ambitioner och flyttat till ny ort? (läs; dietist, folkhälsovetare)
Borde jag istället läst något som inte är så inriktat mot ett visst yrke? Läser du arbetsterapi blir du arbetsterapeut, läser du beteendevetenskap kan du jobba med allt möjligt. Exempelvis.
Men. Fakta är att jag ger det en chans. Sant, jag sökte för att jag måste - men inget ont som inte för något gott med sig och om inte annat så får jag väl upp ögonen för vad jag vill plugga?! Och sant igen - jag vill inte flytta. Jag har inget behov av att flytta. Visst hade det varit trevligt för en kortare period på säg max ett å, men inte längre. Jag har min familj, min släkt, alla (nästintill) vänner, pojkvän, min hemstad med mera här. Min trygghet. Min grund. Varför sopa undan allt jag står på och börja om på nytt? Har alltid varit sådan, när jag skulle sluta på dagis våndades jag inför skolan, när jag skulle börja på mellanstadiet ville jag inte lämna lågstadiet, samma med högstadiet, med gymnasiet...
Visst, jag har lätt för att lära känna nya människor. Visst, man kan ta lärdom av förändring. Men jag vill inte.
Så - jag kommer börja läsa till hösten. Jag kommer ge det ett halvår/år. Jag kommer till och med ge det en ärlig chans. Fungerar det inte får jag ta det vidare därifrån. Kanske är jag då mogen att flytta någonstans? Kanske känns det lockande? Kanske har jag hittat ett program att läsa på distans från annan ort?
Oj nu blev det visst väldigt seriöst såhär på tisdagskvällen. Avrundar med lite pics från när släkten från Sundsvall var på besök förra veckan!
Mamma med hennes kusin Birgitta, även resten av Sundsvallssläktingarna
Sis förbereder så mycket som fem tacogratänger! (behöver jag säga att det blev kvar rester?!)
Tremänningen Josefine busar med bubben
Me and big'sis - ja det var varmt, nej jag hade inte puder med mig ;-)
Hade egentligen velat gå en promenad för att rensa skallen lite, blev så fint väder också. Men klockan är rätt sent och kan nog glömma att kunna övertala mr R om en nattlig promenad när han har öppning imorgon. Så får gå och dyka ner i någon av mina deckare istället!
Take care!
Vill jag ens läsa arbetsterapi? Eller är det en desperat handling för att slippa ifrån ett jobb jag inte kan leva med?
I don't know.
Anledningen till att jag fick ännu kallare fötter var att jag sa att jag ville rikta in mig mot företagshälsovård, hon förklarade att det var en ytterst liten del som gick åt det hållet och att man då måste vidareutbilda sig efter programmets slut. Största delen gick mot äldreomsorgen och strokepatienter. Eh, hmm. I sanning mycket givande, men inte riktigt vad jag sett framför mig. Även att den mesta litteraturen var på engelska, mycket anatomi och kunna namn på alla kroppens muskler (hello Emsi...). Jag känner bara.... panic.
Hade jag läst detta program om jag inte jobbat där jag jobbar? Hade jag läst detta program om jag inte varit en sådan coward och följt mina egentliga ambitioner och flyttat till ny ort? (läs; dietist, folkhälsovetare)
Borde jag istället läst något som inte är så inriktat mot ett visst yrke? Läser du arbetsterapi blir du arbetsterapeut, läser du beteendevetenskap kan du jobba med allt möjligt. Exempelvis.
Men. Fakta är att jag ger det en chans. Sant, jag sökte för att jag måste - men inget ont som inte för något gott med sig och om inte annat så får jag väl upp ögonen för vad jag vill plugga?! Och sant igen - jag vill inte flytta. Jag har inget behov av att flytta. Visst hade det varit trevligt för en kortare period på säg max ett å, men inte längre. Jag har min familj, min släkt, alla (nästintill) vänner, pojkvän, min hemstad med mera här. Min trygghet. Min grund. Varför sopa undan allt jag står på och börja om på nytt? Har alltid varit sådan, när jag skulle sluta på dagis våndades jag inför skolan, när jag skulle börja på mellanstadiet ville jag inte lämna lågstadiet, samma med högstadiet, med gymnasiet...
Visst, jag har lätt för att lära känna nya människor. Visst, man kan ta lärdom av förändring. Men jag vill inte.
Så - jag kommer börja läsa till hösten. Jag kommer ge det ett halvår/år. Jag kommer till och med ge det en ärlig chans. Fungerar det inte får jag ta det vidare därifrån. Kanske är jag då mogen att flytta någonstans? Kanske känns det lockande? Kanske har jag hittat ett program att läsa på distans från annan ort?
Oj nu blev det visst väldigt seriöst såhär på tisdagskvällen. Avrundar med lite pics från när släkten från Sundsvall var på besök förra veckan!
Mamma med hennes kusin Birgitta, även resten av Sundsvallssläktingarna
Sis förbereder så mycket som fem tacogratänger! (behöver jag säga att det blev kvar rester?!)
Tremänningen Josefine busar med bubben
Me and big'sis - ja det var varmt, nej jag hade inte puder med mig ;-)
Hade egentligen velat gå en promenad för att rensa skallen lite, blev så fint väder också. Men klockan är rätt sent och kan nog glömma att kunna övertala mr R om en nattlig promenad när han har öppning imorgon. Så får gå och dyka ner i någon av mina deckare istället!
Take care!
Kommentarer
Postat av: Emsi
bara du kan veta vad du egentligen vill så det gäller att känna efter & lyssna till hjärtat utan att blanda in alla borde & måsten. svårt jag vet ;) men ditt beslut låter bra, börja och se hur det känns. det löser sig till det bästa!
semester snart babe :D vi måste hinna umgås innan jag drar ju! PUSS
Postat av: Elin G
usch, det är alltid jobbigt när man börjar tveka..! Men såklart du ska börja, kör hårt ;)Det blir som ett nytt litet äventyr! och om du känner att det ändå inte skulle vara din grej, så har du ju fortfarande chansen att byta igen och söka till något annat om det skulle vara så. Och böcker på engelska och anatomi får man säkert kämpa med, men det fixar du! är jag helt övertygad om=)
Trackback
