krutgumman

Är det möjligt att dra i nödbromsen, månne?

Sitter här i lite sena fredagsfunderingar. Som inte får bli för sena, eller för djupa, eftersom väckaren ringer 7.30 imorgon och jag och Pernilla ska möta dagen stående i en solhälsning (med andra ord, power yoga som en bra start på lördagen. Får väl se om detta blir en lyckad trend eller smärtsamt väckarklockstvång),

Det känns inte som att jag tar till vara på mitt liv. Eller mja, joo, på sätt och vis absolut. Men flyter rätt löst ändå, och denna floden går snabbt vill jag lova. Snart jobbat ett halvår på Telia - oh mama, vart har tiden tagit vägen?! Verkligen! Herregud, nyss jag kom hem omtumlad och brunbränd från en långsemester! Men snart ett år sedan vi drog iväg...

Och vad ska jag göra av mig själv efter jul? Känns som om jag bara vill packa ned mig själv i en behändig väska, sätta mig på Kallax och se vart jag hamnar. Men det var ju det där med hinder (se inga hinder, se möjligheter!). 1. Har en lägenhet jag trivs i och inte vill avsäga mig i första taget. 2. Ekonomi är bra att ha. 3. Vill inte fara själv och 4. Det är väl inte så att jag flyr?

Det känns som om jag hela tiden puttar tanken på lycka, tillfredställelse och inre lugn framåt i tiden. "Om bara det händer..." "Om jag bara besöker den platsen...". Vet att det är fel sätt att tänka på. Men nu känns det verkligen så. Om bara jag kom bort härifrån denna stad och fick testa mina vingar. Om bara jag fick prova på något nytt, utmanas och utvecklas. Om bara jag fick lära mig lite av livet i större skala än "åh han sa så vad dum han är, vad menar hon med det". Jag vill ha kunskap om livet och människor. För att kanske (där kom det igen, tanken om fullkomlighet genom att vandra vidare) finna min roll och mening med livet. Att verkligen hitta något jag brinner för, något jag är väldigt bra på, och verkligen satsa och utvecklas inom det.

Lekt lite med tankarna som dök upp i Goa, med Ayur Veda. Vore inte det en bra början? På tal om resan.. Det är först nu jag på riktigt börjat tänka tillbaka, minnas stunder, situationer och platser. Kan nästan känna det som om jag är på platserna även nu. Mycket att bearbeta...

Me and Emma living la dolce vita

Nåni.. Annars då. Mitt nya liv. Well. Vad säger man, godis är gott. Tänkte köra en fight me vs sockerberoendet, med ett sådär resultat måste jag tillstå. Gick ut stenhårt, två handslag med lev livet på helgerna (med måtta, herregud ingen hetsätning här inte) men försök ta kontrollen under veckorna. Vilket i och för sig är ganska bra, för när jag tar kontrollen betyderdet i snitt endast ett fika tillfälle per dag i rimlig mängd istället för många i överflöd. Så en personlig triumf i vart fall, ha ha. Min nya träningskarriär går rätt bra peppar peppar, bara förkylningar håller sig borta.

Imorgon fyller Emelie år. Eller ja, hon har fyllt år men firas imorgon. Så då blir det och gratta henne. Sedan eventuellt kåren med damerna. We'll see we'll see. Nyktert. My new life, remember?

Nu ska jag nanna lull-lull. Tidig start imorgon.

Ska bli bättre på att blogga. Ta mig tid. Jag ska-ska-skalman.

Kom ihåg: Livet är inte de dagar som går, utan de dagar man minns.

Dröm sött all världens sockerbitar och ni andra också.

[ over and out ]