10 mån
Ojsan. Nu var det länge sedan. Och då menar jag läääänge sedan! Fått lite påtryckningar om uppdatering från folk som inte har möjlighet att träffa Livia så ofta. Men på bustrollets 10-månadersdag tyckte jag att det var dags att slänga iväg ett inlägg! Eftersom det är Livias månadsdag idag så får inlägget handla om henne.
Ja, idag blir Livia 10 månader. Jag kan inte låta bli att få lite sentimentala svallningar. Min bebis har blivit ett barn! Om två månader fyller hon ett år. Huvudanledningen till att det varit ont om uppdatering är just att hon gått från bebis till barn. Det har varit några intensiva veckor där hon ställt sig upp mot allt som kan tänkas fungera som stöd. Med ledordet hellre än bra har hon upptäckt en helt ny värld med prylar inom räckhåll = ett gäng bulor och blåögon. Livia körde på den tuffa varianten istället för den säkra, direkt hon kunde ställa sig upp sträckte hon sig efter prylar. Helst med bägge händerna. Därav bulorna. Tippat ett par stolar över sig trots konstant passning. Hon är överallt i ett ännu inte barnsäkrat hem. Tiden jag kunde lägga henne på en filt här utanför datorhörnan är sedan länge över. Minuset med stationär dator, helt klart. När hon väl sovit har mamma snabbat sig att göra allt det där som är omöjligt när 110% fokus ligger på busan för att försöka undvika alltför allvarliga skador. Typ äta. Duscha. Borsta tänderna. Dricka kaffe.
Här har jag fått ramla bäst jag vill...
...och här har jag ramlat ändå. Men inte längre!
Nu kan hon tack och lov stå på egen hand och ta sig ner från stående. Så nu kan jag åtminstone slappna av lite grann mellan hennes promenader längs möblerna. Hon kryper också numera för fulla muggar. Trodde att det steget skulle hoppas över och att ålning var hennes grej men icket!
Det är riktigt fascinerande att se hur Livia utvecklas varje dag. Nya miner som kommer, nya sätt att kommunicera. Hon har skaffat sig en riktigt arg blick som hon fyrar av mellan varven. Nästan så man blir lite rädd. Gillar att kramas och kan vara en riktig gosis. Mitt i kramen brukar hon då och då börja skaka ansiktet fram och tillbaka med tungan ute. I kramkompisens ansikte. Inte det mysigaste men bustrollet tycker det är helfestligt.
Livia slaktar en pappersrulle, provar mammas gamla månbil och har för tusende gången rivit ut leksakerna...
Ja, idag blir Livia 10 månader. Jag kan inte låta bli att få lite sentimentala svallningar. Min bebis har blivit ett barn! Om två månader fyller hon ett år. Huvudanledningen till att det varit ont om uppdatering är just att hon gått från bebis till barn. Det har varit några intensiva veckor där hon ställt sig upp mot allt som kan tänkas fungera som stöd. Med ledordet hellre än bra har hon upptäckt en helt ny värld med prylar inom räckhåll = ett gäng bulor och blåögon. Livia körde på den tuffa varianten istället för den säkra, direkt hon kunde ställa sig upp sträckte hon sig efter prylar. Helst med bägge händerna. Därav bulorna. Tippat ett par stolar över sig trots konstant passning. Hon är överallt i ett ännu inte barnsäkrat hem. Tiden jag kunde lägga henne på en filt här utanför datorhörnan är sedan länge över. Minuset med stationär dator, helt klart. När hon väl sovit har mamma snabbat sig att göra allt det där som är omöjligt när 110% fokus ligger på busan för att försöka undvika alltför allvarliga skador. Typ äta. Duscha. Borsta tänderna. Dricka kaffe.
Här har jag fått ramla bäst jag vill...
...och här har jag ramlat ändå. Men inte längre!
Nu kan hon tack och lov stå på egen hand och ta sig ner från stående. Så nu kan jag åtminstone slappna av lite grann mellan hennes promenader längs möblerna. Hon kryper också numera för fulla muggar. Trodde att det steget skulle hoppas över och att ålning var hennes grej men icket!
Det är riktigt fascinerande att se hur Livia utvecklas varje dag. Nya miner som kommer, nya sätt att kommunicera. Hon har skaffat sig en riktigt arg blick som hon fyrar av mellan varven. Nästan så man blir lite rädd. Gillar att kramas och kan vara en riktig gosis. Mitt i kramen brukar hon då och då börja skaka ansiktet fram och tillbaka med tungan ute. I kramkompisens ansikte. Inte det mysigaste men bustrollet tycker det är helfestligt.
Livia slaktar en pappersrulle, provar mammas gamla månbil och har för tusende gången rivit ut leksakerna...
Imorgon har vi tid hos BVC. Ska bli spännande att se hur längd och vikt förändrats! Tycker hon smalnat av något men beror nog på att det är full action all vaken tid. Och på tal om vaken tid börjar den runt kl 5 på morgonen. Eller ja, det är vaken tid för Livia men inte mamma och pappa. Mamman och pappan tycker att det är natt, Livia tycker det är väldigt mycket morgon. Tack vare omställningen till sommartid har vi numera "sovmorgon" till ca 05:30 - vilket känns som en högvinst i sammanhanget!
En till grej som hänt sedan sist är att Livias rädsla för andra barn börjat släppa. Ni förstår inte hur skönt det är! Istället för att nästan alltid vara den som är ledsen när det är andra barn i omgivningen (för att inte nämna om de råkar låta det minsta) har hon gått till att vara den som pratar så högt att hennes kompisar blir ledsna. Jag hoppas att det fortsätter på den vägen. Inte att hon skrämmer andra utan att hon fortsätter med sin nyvunna tuffhet.
Oj... Nu börjar det prata i spjälsängen! Hoppas mammsen hinner få i sig lunch när hon ägnade sovtiden till bloggande.
Älskade, älskade barn!♥
En till grej som hänt sedan sist är att Livias rädsla för andra barn börjat släppa. Ni förstår inte hur skönt det är! Istället för att nästan alltid vara den som är ledsen när det är andra barn i omgivningen (för att inte nämna om de råkar låta det minsta) har hon gått till att vara den som pratar så högt att hennes kompisar blir ledsna. Jag hoppas att det fortsätter på den vägen. Inte att hon skrämmer andra utan att hon fortsätter med sin nyvunna tuffhet.
Oj... Nu börjar det prata i spjälsängen! Hoppas mammsen hinner få i sig lunch när hon ägnade sovtiden till bloggande.
Älskade, älskade barn!♥
Take care!
