krutgumman

slow

Detta med magen går långsamt! Alltså att bli stor. Ingen direkt big-mama so far. Tänkte för mig själv att nu minsann måste det synas skillnad på picsen när jag väntat ett par veckor med att fota. Ehh. Njae. Inte det minsta om jag ska vara ärlig. Jag och Robert satt och riktigt studerade bilder från v 14 och nu v 16. Fram, tillbaka. Fram, tillbaka. Identiska. Ingen skillnad. Lilla frö, nu vet vi i alla fall att du frodas trots allt!

Mjölkmage? Nej, bebismage.

Finns inte så mycket nytt att berätta nu i graviditetsvecka 17, fröet är nu hela 16-18 cm långt och väger 150-170g. Snart en chokladkaka alltså. Tanken att någon som är typ 18 cm ligger och sprattlar i min mage känns.. Väldigt annorlunda! Som får näring av det jag äter, som gör att jag måste tänka på vad jag äter. Jaa. Underligt. Längtar tills jag får känna rörelser! Och till fröet kan höra så vi kan börja prata tillsammans. Monolog i all ära men whatever. Robert ska sjunga för pyret, och prata nära magen har han sagt. Men skillnaden är att jag alltid hör vad Robert pratar om så inga hemligheter ;-)

Nog om bebissnack. Snackas det inte bebis så snackas det skola. Just nu dessa två grejer mitt liv kretsar kring 24/7. Jag vaknar till skola, jag somnar till skola, jag drömmer om skola, jag äter till skola. Däremellan har jag tur om jag hinner surra lite bebis med Robert eller någon annan stackare. Skola skola skola. Men ser nästan mållinjen, en och en halv vecka kvar sen är det färdigt! Som jag ska njuuuuuta. Suttit hela dagen med uppsatsen igen, nu är vi dock i stort sett klara med ena rapporten (innehållsförteckning och kontrollera stavning kvar), imorgon ska vi fixa klart den andra. Thank God. Sedan återstår den muntliga presentationen, läsa in sig på två andra gruppers arbeten och t e n t a. Den sistnämnda vill jag inte ens tänka på så jag låter bli. Tenta vad?

Nu ska jag hjälpa Emelie med ett referat. Är ju specialist på ämnet sedan jag gjorde ett i tidernas-mest-onödiga-kurs tidigare i höstas. Tss.

Take care!

Hehe.. Du är ju smalare än mig fortfarande.. Hmm.. känns orättvist! Hihi.. Magen kommer, och snart är det nog inte långt kvar tills du känner det lilla pyret!!! Är sååå glad för eran skull! Kommer ni ner nått så man får känna på magen? Kram kram

söta lilla magen!:) hela min grav fick jag höra hur liten min var, men jag säger såhär: svinskönt att den inte blev sååå stor ändå, bortsett från i slutet ;)



jaha, men shit, då hadfe man ju verkligen gått i taket! men ni fick åka samma dag till sus då?



vad är det du pluggar förresten? jag veeeeet att du sagt det, men jag är ju helt senil!

OMG! det måste ju ändå ha gjort liiite extra ont att föda kan jag tänka mig, stackars! nej, men precis, för stor hinner man bli, och får man foglossning och sånt är det ju inte kul att gå upp för mycket för då är det ju ännu jävligare. är helt sugen på att vara gravid! den där mellanperioden när man mår toppen efter att ha mått skit, och inte är alltför tung, stressad och otymplig. tänk om jag kunde få bestämma allt sånt nästa gång, då skulle det vara lajbans ;)



ja, usch, jag kan tänka mig det! tycker alltid tiden sniglar sig fram när man ska göra ul! alla gångerna satt jag där och kallsvettades och hade ångest över att ngt skulle vara fel, att barnet skulle vara dött och allt annat hemskt. fy vad man blir nojig som mamma! eller, pre mamma också kanske ;)

Ja men se, här är du ju! Nu åker du in på bloglovin så man kan hålla lite koll. ;D

men är det sant?! TACK för tipset, ska kolla in det på en gång ;) lycka!!