krutgumman

Det måste hända något. Nu. Mer än lovligt less på att knega dagarna i enda på supporten. Statistiken ligger i botten, väntar bara på att chefen ska begära ett samtal. Och efter jul är det dags för även våran avdelning att börja sälja i skarpt läge. En huvudanledning till varför jag lämnade kundtjänst var just att slippa ifrån säljet, eftersom det inte passar min person att sälja. Men attee. Sista veckorna har varit riktigt kämpiga, brukar ju komma och gå lite grann men nu känner jag nog nog nog.

Vem kan göra något åt situationen? Chefen? Föräldrarna? Du? Nej och åter nej, finns bara en person och den personen är jag. Summan av kardemumman: take me away! Så nu sitter jag och frenetiskt letar utbildningar inför våren, eftersom arbetsförmedlingens utbud inte verkat alltför lovande av det jag sett under sista halvåret. Känner på mig att det både bjuds på jobb och utbildningar på annan ort. Men om jag vill bo kvar i Luleå ett tag till? Vad gör man då? Verkligen lusläst utbildningarna som finns här i Luleå, Rättsvetenskap och Statsvetenskap är väl dom som verkar mest lockande med den behörighet jag har i dagens läge. Dock inget jag skulle valt i första hand om jag fick styra orten hur jag ville. Men är jag redo att flytta till exempelvis Uppsala, tränga in mig i en studentkorridor och leva det glada studentlivet? Det känns ohyggligt avlägset.

Och dietist... Mitt älskade dietistprogram. Realistiskt så kommer jag inte hinna läsa klart Nk B i tid, missar därmed intagningen som är till våren. Vänta ytterligare ett år till på att söka in??? Pensionen knackandes på dörren.

Vad göra, vad göra. Om jag inte startar eget företag (smart idé.. and then?), hoppas på lyckan med triss (TV4-soffan here I come) eller börjar panta burkar på heltid (hur många 50-öres tomburkar går det på en månadshyra?).

Need guidance from above.