krutgumman

Haha, visserligen är mitt användarnamn krutgumman, men måste säga att det är min mor som borde bära den titeln!

Såhär lyder historien: i lördags sa jag att mina skor gått sönder. Är ungefär ett år gamla, införskaffades 14/4 förra året. Mamma sa att om jag hade kvittot kvar kunde hon fara förbi sportaffären och påpeka detta, eftersom jag ändå valde en lite dyrare promenadsko för ca 1300kr och att de ska hålla längre. Sagt och gjort, letade upp kvittot och var förbi igår och dumpade dojjorna.

Nu ringde mamma och var helt uppåt, satt i bilen på väg från affären. Det hela hade gått till ungefär såhär:

Mamma: "Skorna är trasiga, hon har haft dom lite drygt ett år"
Biträde: "Ja. Vi har ju ett års garanti. Sådana där skor slits."
Mamma: "Det var jag som rekommenderade henne att köpa ett par dyrare skor för kvalitetens skull, nu får jag dåligt samvete! Skor ska hålla längre än så, särskilt när det handlar om kvalite!"

Och så vidare, hade stått och varit tuffa mot varandra ett tag innan han gav med sig. Frågade om jag ville ha ett par nya likadana skor.

"Verkligen inte!!!" svarade mamma, gick till kassan och fick pengarna tillbaka. Så nu ska jag bege mig ut på stan och köpa ett par nya promenadskor för en 500-600kr. Jag sparar pengar och får ändå nya skor - hur guld är inte det?!

Med andra ord: vad cool mamma jag har! Hur tror ni det gått om jag kommit dit, som ung tjej till ett manligt biträde i 40-års åldern? Nu är jag ändå rätt van att stå på mig, och reklamation är något jag ändå sitter och diskuterar mellan varven på jobbet. Men ändå. Hade knappast gått hem med pengarna på fickan...!

Hihihi....