bakar
Precis kommit från Ica, var tvungen att göra lite inköp inför dagens fortsatta bak. Det vankas kalas imorgon då jag planerar att bli ett år äldre och klokare. Tar sockret slut mitt i bakandet så är det bara att knata till affären. Fikabak utan socker... Well.
På väg hem från Ica ser jag en karl stå och kissa i snön. Inte okej! Jag har inte det minsta behov av att se karlar som urinerar, som någon sorts allmän rättighet. Är det så kris i kistan att man inte kan knata en gata upp och låna gratistoan på Smedjan - ja, då kan man väl i alla fall gå undan från allmänheten så ingen riskerar att se eländet! Kan tilläggas att mannen i fråga inte tillhör kategorin a-laget, dessa har man ju sett både en och två gånger. Utan en "vanlig" gubbe. Usch usch.
Nog om det. Hann bara bli lite upprörd. Preggo-hormoner? På tal om det fick Robert sig ett smakprov häromkvällen, såg en film som inte alls är någon snyftare (snarare deckare). Men ändå - slutscenen kom, ett barn fick flytta ur kuvösen, någon dog och ett par återförenades. Och med det började tårarna spruta. Robert som tycker jag blev lite tyst anade oråd, kramade om mig och såg framför sig lite tårblanka ögon. När han sedan ser mitt tårdränkta, mascararinniga och snoriga ansikte börjar han skratta: "Gud vad du är gravid just nu!". Kan inte annat än hålla med, brukar kunna bli lite tårögd men storböla? Nja. Skrattade och grät om vartannat, grät för att jag inte kunde sluta och skrattade åt mina hormoner. Face it - allt som har med barn att göra är väldigt, väldigt känsligt.
Igår var det ännu en paragraf i graviditetlagen som utnyttjades: cravingsparagrafen. Vi var båda hungriga, jag har varit lite småstrulig med maten sista dagarna och känt att alla rätter gett mig kväljningar. Robert försökte föreslå både det ena och andra som han kunde laga, jag bara rynkade på näsan och sa Blääääää! Tillslut kom jag på vad det var som fattades: en cheeseburgare från Korvgubben med rå lök och gurkmajonäs. That's it. Hade de stängt kunde jag lika gärna skita i att äta. Robert suckade djupt innan han pälsade på sig och knatade ut i snövädret. Jag fick min hamburgare och blev lycklig!
Annars då? Tänkte glad i hågen prova på uteliv på annandagen. Jag och Emsi som tänkte kolla in stan. Linserna åkte på för första gången sen i somras, partykläderna grävdes fram och extra känsla lades på sminkningen. Jag tror jag var hemifrån ca 1½ timme. Jag kom mig alltså aldrig ut på krogen, utan vände på förfesten. Efter att ha blivit skrämd av de uppressade juletidspriserna (och min kvällströtthet) kände jag att jag inte ides betala in mig. Folk rökte inne på festen, gick väl okej (allt är relativt) ett tag men sedan tog illamåendet över och jag tackade för mig. Ett tappert försök i vart fall! På bild syns vinet som jag smakade en mun av. Oj oj vad jag saknar rödtjut! Riktigt gott.
Nu ska jag fortsätta med kalasförberedelser. Köket ska skuras, nonstop-kakor bakas och tvätt hängas. Husligt värre. Imorgon blir jag alltså 24 år ung. För känner mig ung. Än så länge. Fick uppvaktning på sängen idag av Robert eftersom han hade sovmorgon idag och öppning imorgon. Det vankades mammas limpa med ost, varm choklad och vispgrädde. Precis som under uppväxten! Fick öppna min present också - en wake up light! Behaglig uppvakning med en lampa som gradvis ökar ljuset innan den slår igång fågelsång. Kan behövas i dessa mörka vintertider!
Mysfrukost! :-D
Take care!
På väg hem från Ica ser jag en karl stå och kissa i snön. Inte okej! Jag har inte det minsta behov av att se karlar som urinerar, som någon sorts allmän rättighet. Är det så kris i kistan att man inte kan knata en gata upp och låna gratistoan på Smedjan - ja, då kan man väl i alla fall gå undan från allmänheten så ingen riskerar att se eländet! Kan tilläggas att mannen i fråga inte tillhör kategorin a-laget, dessa har man ju sett både en och två gånger. Utan en "vanlig" gubbe. Usch usch.
Nog om det. Hann bara bli lite upprörd. Preggo-hormoner? På tal om det fick Robert sig ett smakprov häromkvällen, såg en film som inte alls är någon snyftare (snarare deckare). Men ändå - slutscenen kom, ett barn fick flytta ur kuvösen, någon dog och ett par återförenades. Och med det började tårarna spruta. Robert som tycker jag blev lite tyst anade oråd, kramade om mig och såg framför sig lite tårblanka ögon. När han sedan ser mitt tårdränkta, mascararinniga och snoriga ansikte börjar han skratta: "Gud vad du är gravid just nu!". Kan inte annat än hålla med, brukar kunna bli lite tårögd men storböla? Nja. Skrattade och grät om vartannat, grät för att jag inte kunde sluta och skrattade åt mina hormoner. Face it - allt som har med barn att göra är väldigt, väldigt känsligt.
Igår var det ännu en paragraf i graviditetlagen som utnyttjades: cravingsparagrafen. Vi var båda hungriga, jag har varit lite småstrulig med maten sista dagarna och känt att alla rätter gett mig kväljningar. Robert försökte föreslå både det ena och andra som han kunde laga, jag bara rynkade på näsan och sa Blääääää! Tillslut kom jag på vad det var som fattades: en cheeseburgare från Korvgubben med rå lök och gurkmajonäs. That's it. Hade de stängt kunde jag lika gärna skita i att äta. Robert suckade djupt innan han pälsade på sig och knatade ut i snövädret. Jag fick min hamburgare och blev lycklig!
Annars då? Tänkte glad i hågen prova på uteliv på annandagen. Jag och Emsi som tänkte kolla in stan. Linserna åkte på för första gången sen i somras, partykläderna grävdes fram och extra känsla lades på sminkningen. Jag tror jag var hemifrån ca 1½ timme. Jag kom mig alltså aldrig ut på krogen, utan vände på förfesten. Efter att ha blivit skrämd av de uppressade juletidspriserna (och min kvällströtthet) kände jag att jag inte ides betala in mig. Folk rökte inne på festen, gick väl okej (allt är relativt) ett tag men sedan tog illamåendet över och jag tackade för mig. Ett tappert försök i vart fall! På bild syns vinet som jag smakade en mun av. Oj oj vad jag saknar rödtjut! Riktigt gott.
Nu ska jag fortsätta med kalasförberedelser. Köket ska skuras, nonstop-kakor bakas och tvätt hängas. Husligt värre. Imorgon blir jag alltså 24 år ung. För känner mig ung. Än så länge. Fick uppvaktning på sängen idag av Robert eftersom han hade sovmorgon idag och öppning imorgon. Det vankades mammas limpa med ost, varm choklad och vispgrädde. Precis som under uppväxten! Fick öppna min present också - en wake up light! Behaglig uppvakning med en lampa som gradvis ökar ljuset innan den slår igång fågelsång. Kan behövas i dessa mörka vintertider!
Mysfrukost! :-D
Take care!
Kommentarer
Postat av: sanna
haha, otroligt hur lömska dessa hormoner är! :) det är faktiskt kul såhär i efterhand,men jag, som var sur som FAN och grinade för INGENTING hela min grav. tyckte minsann det var blidigaste allvar då ;)
grattis!! :)
Trackback
