okej
Sitter på jobbet, less som en räv. Moralsänkaren nummer uno är när man vinkar hejdå till Robert och själv har tre härliga jobbtimmar kvar att se fram emot. Men men!
Alltså. Jag känner mig lite träffad sådär. Av en bok jag läser just nu. Den heter Bitterfittan. Och med det menar jag inte att jag är en bitterfitta, inte ännu. Men att jag mycket väl kan gå i huvudkaraktärens fotspår och bli en. Hemka tanke! Min första bitterfittiga tanke är tänk om jag läser ett program här i Luleå bara för att jag inte riktigt vågar flytta någonstans, eller ännu värre - för att inte Robert vill flytta härifrån. Hur bittert lär inte jag bli på några år????
Står väldigt mycket om kvinnan och mannens roller i samhället. Om föräldraskapet. Och hur gamla könsroller fortfarande hänger kvar fortfarande inne i vårat moderna samhälle. Exempel: Ni har ett litet barn, du som mamma lämnar barnet i låt säga ett par dagar. Omgivningen ser dömande på dig för Hur kan du lämna ditt lilla barn ensammer?. Du som pappa kan lämna barnet utan att känna samma skuld, varken från dig själv eller från omgivningen.
Hur jävla nojjig blir inte jag som redan är hypernojjig för att tappa bort mig själv i ett förhållande av att läsa en sådan bok? Med exempel som att ogifta kvinnor har bättre psykisk hälsa än gifta, medan ogifta män har sämre än gifta män. Och jag känner igen mig i många saker, hemska tanke. Du som kvinna ska vara mer eller mindre uppoffrande, även om det numera är mer i det gömda eftersom vi faktiskt lever i ett jämställt samhälle. Småsakerna som att se till att det är snyggt hemma, ha koll på vad som behöver handlas, organisera vardagen... Och nu pratar jag om min egen vardag. Inte konstigt att hjärnan blir överkokt ibland! Tänk sedan när du har ett barn också... Oh my.
Nä får nog fortsätta läsa när jag kommer hem, förhoppningsvis kommer boken framåt och karaktären inser att hon inte alls är bitter över hur saker och ting blivit utan mer är trött, urtrött. Och jag får fortsätta tänka på hur jag vill se mitt framtida liv och mitt framtida förhållande.
Alltså. Jag känner mig lite träffad sådär. Av en bok jag läser just nu. Den heter Bitterfittan. Och med det menar jag inte att jag är en bitterfitta, inte ännu. Men att jag mycket väl kan gå i huvudkaraktärens fotspår och bli en. Hemka tanke! Min första bitterfittiga tanke är tänk om jag läser ett program här i Luleå bara för att jag inte riktigt vågar flytta någonstans, eller ännu värre - för att inte Robert vill flytta härifrån. Hur bittert lär inte jag bli på några år????
Står väldigt mycket om kvinnan och mannens roller i samhället. Om föräldraskapet. Och hur gamla könsroller fortfarande hänger kvar fortfarande inne i vårat moderna samhälle. Exempel: Ni har ett litet barn, du som mamma lämnar barnet i låt säga ett par dagar. Omgivningen ser dömande på dig för Hur kan du lämna ditt lilla barn ensammer?. Du som pappa kan lämna barnet utan att känna samma skuld, varken från dig själv eller från omgivningen.
Hur jävla nojjig blir inte jag som redan är hypernojjig för att tappa bort mig själv i ett förhållande av att läsa en sådan bok? Med exempel som att ogifta kvinnor har bättre psykisk hälsa än gifta, medan ogifta män har sämre än gifta män. Och jag känner igen mig i många saker, hemska tanke. Du som kvinna ska vara mer eller mindre uppoffrande, även om det numera är mer i det gömda eftersom vi faktiskt lever i ett jämställt samhälle. Småsakerna som att se till att det är snyggt hemma, ha koll på vad som behöver handlas, organisera vardagen... Och nu pratar jag om min egen vardag. Inte konstigt att hjärnan blir överkokt ibland! Tänk sedan när du har ett barn också... Oh my.
Nä får nog fortsätta läsa när jag kommer hem, förhoppningsvis kommer boken framåt och karaktären inser att hon inte alls är bitter över hur saker och ting blivit utan mer är trött, urtrött. Och jag får fortsätta tänka på hur jag vill se mitt framtida liv och mitt framtida förhållande.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Låter som en bra bok, kanske måste ta och läsa den.
Kanske ger en ett litet uppvaknande, och det behöver ju inte alltid menas flytt och gå skilda vägar. Varför inte kombinera?! Det blir inte mer omöjligt än man gör det till....
Postat av: E
Jag längtar efter dig!!! :( Snart darl är jag där jag ska vara, next to U ;)
lät som en intressant bok det där. och inte kommer du bli en bitterfitta, då får du en rejäl spark i ändan av mig haha!
Trackback
